Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Ett och annat ur vår nyare bankkrönika, af Karl Knutsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
det barocka finansiella missfostret, mot hvars
förargelseväckande bedrifter den gällande banklagstiftningen och dess
närmaste handhafvare visade sig faktiskt och praktiskt ega
endast helt svaga eller åtminstone mycket långsamt och på
ytan verkande korrektiv, hvilka för resten kommo i
användning först sedan prässen en längre tid hållit på och
rört i saken. Det offentliga fria ordets ingripande innebär
# kanske, när allt kommer omkring, ett kraftigare
skyddsmedel för allmänheten mot finansielt äfventyrarskoj och
humbug än bankinspektören och hans assistent?
Jag fick icke tillfälle att som jag åsyftat under den
bankens korta existens eller ens vid dess bår säga ett och
annat ord om den och dess män. Särskildt skulle det ha varit
mig ett obeskrifligt nöje att då söka med saftiga färger
skildra det intryck, den bankens administration gjorde på mig
vid ett besök jag en gång i höstas gjorde i banken, för
att studera registerboken. Mycket höfligt och belefvadt
mottagen fördes jag in i det allra heligaste,
direktionsrummet. Medan mina studier i registerboken pågingo,
uppvaktades jag mycket träget, under många krumbukter och
en kolossal svada från tre styrelseledamöters sida (nämligen
hrr Ek, Vollert och Lundberg). Med en för dem vid den
tidpunkten helt naturlig, starkt utvecklad sensibilitet för
prässen och hvad därmed stod i samband, kände de på sig,
att mina studier företogos i journalistiskt syfte, och det
tycktes icke fullt tilltala dem. En af dem var ock nog
artig och välvillig att till mig rikta en mycket tydlig och
lättfattlig propos om ett arrangemang på “amikalt“ sätt.
Huru smickrande det än var, undandrog jag mig
emellertid både att pröfva herrarnes vänskap och njuta äran af
deras privata bekantskap. Jag föredrog att bevara intakt
mitt inkognito, hvarur de genom presentationen af sina
egna värda personer och på mångahanda andra sätt
ihärdigt sökte locka fram mig. Men jag har gärna velat lämna
ett offentligt erkännande både af deras dubbla artighet och
det dråpliga nöje jag erfor af besöket. Aldrig förr hade
jag sett några bankdirektörer och bankmän af det slaget;
det var en fullständigt ny typ, fullständigt frigjord från
allt som kunde göra intryck af respektgifvande
bankmässigt allvar, soliditet och korrekthet.
Banken fick sedan en styrelse n:r 2. Det kunde
öfverraskande nog i Stockholms stad hopletas tillräckligt antal
allvarliga och korrekta personer, nog naiva att sätta lit till vissa
försäkringar om att allt vore försatt i ordentligt skick samt på
samma gång nog svaga för styrelsearvodets lockelse och nog
dristiga att tillmäta sin oerfarenhet talangen att rycka upp
och omskapa en så illa beryktad bank. Den illusionen var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
