Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Johan III och den katolska reaktionen, af J. Kreüger. Första afdelningen. I—II - I. Katolicismens ställning efter reformationen. Reaktion. Dess plan att återvinna Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
Quibus vigilibus, quibus sumtibus pepercit, quæ consilia non
cogitavit, quæ Gregoriuo XIII, Pont, non suggessit?
Quibus lacrimis, quibus eleemosynis Dei miscricordiam
implo-ravit? Legat qui velit epistolas ab eo ad reginam
Jagello-nicam Catharinam, regis Sveciæ conjugem, scriptas. Singulæ
sententiæ singula pene verba zelum ingentem et
incredi-bilem sitim salutis repræsentant, adeo ut vilem sæpe
duce-ret lucis hujus usuram, si modo morte sua regis hujus
regnique universi salutem. repræsentare potuisset“.
Det var med samarbete af påfvarne Pius V och
Gregorius XIII och synnerligen med den senares utmärkta
statssekreterare, kardinalen Como, som det svenska
omvändelseverket af Hosius bedrefs.
Pius V, före sitt uppstigande på påfvetronen benämnd
Michel Ghiolieri, krönt munk, uppfostrad vid
klosterdisci-plin och allvarliga studier, förenade med ett djupt drag af
asketism en stark karakterens energi och var både af
religiös ifver och omsorg om den påfliga maktens befästande
en nitisk befrämjare af den katolska reaktionen.
Gregorius XIII, som, innan han blef påfve, bar namnet
Ugo Boncampagni, var vid sin beatisering professor i
kanonisk rätt vid universitetet i Bologna och kardinal. Han
hade vid Tridentinska mötet förvånat fäderne genom sin
juridiska lärdom och blef efter Pius V:s död vald till påfve
genom adoration d. v. s. genom erhållande af alla rösterna,
en gärd ej blott åt den ansedde juristen utan äfven åt den
för sin rättrådighet allmänt aktade kardinalen. Paolo
Tie-poli skildrar honom såsom “begåfvad, rättvis, älskare och
försvarare af kyrkan men föga förfaren i politiken och ej
synnerligen hugad för sådana ärenden44. Af de venetianska
sändebuden får han det vitsord, att “han var en hög själ
född att regera44. (Se Pierling, Papes et Tsars, Paris 1890).
Kardinal Johan Frans Como var född i Venedig och
betydligt yngre än Hosius. På grund af sin tidigt
utvecklade begåfning — han författade redan vid tio års ålder
ett latinskt poem — år 1550 af venetianska sändebudet i
Rom förestäld för påfven Julius III blef han af denna
påfve antagen i dess tjänst samt i början använd till
författande af latinska inskrifter, bland annat för en villa, som
påfven anlade. Snart blef han dock begagnad till
viktigare värf. Han sändes nämligen redan 1553 till England
i ändamål att förmå den nyligen på tronen uppstigna
drottning Maria till eftergifter för katolicismens förmån, hvilket
uppdrag lyckades så väl, att han återvände med Marias
bref, däri hon, jämte anhållan att erhålla Como till påfvens
nuntius, uttrycker sitt fasta beslut att åter bringa England
under romerska kyrkans lydnad. Efter Carl V:s tronafsä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
