Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Johan III och den katolska reaktionen, af J. Kreüger. Första afdelningen. I—II - II. Det religiösa tillståndet i Sverige vid Johan III:s tillträde till regeringen. Hans försök att förbättra detsamma. Kyrkoordningarne 1571 och 1575. Liturgin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
II.
Det religiösa tillståndet i Sverige vid Johan III:s tillträde
till regeringen. Hans försök att förbättra detsamma.
Kyrkoordningarne 1571 och 1575. Liturgin.
Den af Gustaf I tillvägabragta reformationen får ej
anses såsom ett fullbordadt införande af den Lutherska
religionen i Sverige. Det mest i ögonen fallande
åtgörandet var indragningen af den betydligaste delen af
kyrkogodsen. Visserligen innefattar redan en sådan
reduktion en väsendtlig förändring i statens och kyrkans
maktförhållande till hvarandra; men påfvens öfverhöghet
erkändes i början och uppsades aldrig, fastän den i verkligheten
fullkomligt upphörde vid påfvens underlåtenhet att viga
de nyvalde biskoparne. Kyrkoförfattningen fick i det
närmaste fortfara, så länge Laurentius Andreæ var Gustafs
kansler.
Beträffande läran blef den grundsats genast vid
Ve-sterås riksdag 1527 fastställd, att densamma endast skulle
stödja sig på den heliga skrift. Härmed var den katolska
regeln om traditionens betydelse och därmed den katolska
läran själf upphäfd, utan att någon annan bekännelse sattes
i stället. Läran var sålunda luthersk, på visst sätt, enär
Luthers hufvudgrundsats var, att man utan att
ovilkorli-gen binda sig vid något visst lärosystem, ej ens vid hvad
han själf ansåg för det rätta, borde taga skriften till sitt
förnämsta rättesnöre. Han ville ej ens höra talas om
någon Luthersk lära. Luthersk i den mening att Luthers
lärobyggnad var hennes ovillkorliga norm, det var hon
ingalunda. Hon var det i alldeles motsatt mening. Vid
Strengnäs herredag 1529 utlofvar konungen emellertid en
undersökning om läran utaf lärde män; men en sådan blef
aldrig satt i verket.*
De som uppträdde med teologiskt författareskap, såsom
bröderne Petri och Laur. Andre, höllo sig troget till Luther.
Konungen yttrade då ”att det är honom högelige emoth om her
predicas^ annat i rikett änn dett vår Herre sjeff befalett haffver, dett är
renne Gudz ordh och evangelium, hvilchett och så dhenn menneman
be-gäradhe af H. N. i det allmenneliga möthe, som stod i Westeråss, dher
Hans Nodhe och nesth Gudz hjelp achtar bliffva vidh. Dock effther ena
tuedrecht uopkomen är så nu her i richett som annerstädz, haffver H. N.
altidh gerna lidtt och ännu gerna lidha må, att lärda men dherom
för-samblas aff hela richett och rannsacha huadh som rettast kann wara.
(Stjer-neman. I).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
