Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Johan III och den katolska reaktionen, af J. Kreüger. Första afdelningen. I—II - II. Det religiösa tillståndet i Sverige vid Johan III:s tillträde till regeringen. Hans försök att förbättra detsamma. Kyrkoordningarne 1571 och 1575. Liturgin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
På många ställen, synnerligen i städerna, predikades väl
äfven i enlighet med honom. Trons betydelse såsom
medförande hela den mänskliga viljans stadigvarande riktning
till det goda framhölls sålunda framför de särskilda
gärningarnas tillfälliga rättfärdighet. Men detta var ej fallet
öfver allt. Ej ens den lutherska läran om nattvarden
gillades allmänt, åtminstone ej i början. En hvar predikant
kungjorde ordet efter sitt sinne, dock, såsom det hette,
med den heliga skrift till rättesnöre. Så länge Gustaf I
lefde, slöt sig den svenska kyrkan hvarken till den
Augs-burgska bekännelsen eller Lutheranismens öfriga
bekännelseskrifter. Ej heller antog hon för egen räkning någon
sådan.
Först under Erik XlV:s regering gjordes ansats till
fastställande af en allmän bekännelse. Med anledning af
Calvinisternas framställning om en förening emellan dem
och Lutheranernas lära, förklarade nämligen Erik XIV i
bref till ståthållaren i Stockholm, att ingen fick tala emot
“den predikan och gudstjänst, som med Martin Luthers
grund och mening öfverensstämmer . . . hvilken Wi gille
och ville, att den vidmagthålles“, hvarefter genom mandat
d. 4 decemb. 1565 förbjöds “utspridandet af vrångvisa
läror, nekande att Christi lekamen och blod verkligen vore
närvarande i nattvarden, och att hans mandom är lika
allsmägtig som hans Gudom “; och sådana lärors
bekän-nare uppmanas att från dem afstå, förklarande konungen,
att, ehuru han icke kunde råda äfver någons samvete och
således icke kunde hindra dem att behålla sin falska tro
med deras egna själars fara, så förbjöd han dem
allvarligen att genom tal eller skrift sprida sina villosatser vid
straff af fängelse och, om förbrytelsen förnyades,
landsflykt. Vid Johans tillträde af regeringen hade icke
allenast det katolska sättet för nattvardens utdelning upphört,
så att numera detta sakrament utdelades åt församlingen
sub utraque forma d. v. s. både med bröd och vin utan
äfven den lutherska, af Erik omförmälda, uppfattningen
däraf allmänt antagits. Någon allmän bekännelseskrift fanns
emellertid ej i afseende på läran.
Hurudant var förhållandet med de yttre kyrkobruken?
Dessa hade från reformationens början i flera år fått
oförändrade fortfara, sådana som den katolska ritualen fordrade,
Visserligen skulle en reglering af dessa bruk ske vid
Örebro möte; men denna reglering inskränkte sig
hufvudsak-ligen till förbud mot den s. k. palmvigningen och till
förklarande af en del andra kyrkoseders betydelselöshet.
Sålunda förklarades, att beläten voro blott till åminnelse ej
till dyrkan m. m. Först genom Vesterås ordinantia 1544
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
