Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dramatiska och lyriska Röntgenfotografier, af Fru Louise ****. III—IV - III. Hrr Palme och Bäckström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
Jag vill därför omtala, att Tamara är en vacker nervös
rashund med fin, nobel nos och milda svärmiska ögon.
Herr Palme är nämligen en mycket stor djur- och
naturvän. På sitt lilla vinter- och sommartusculum vid
Bruns-vikens böljor har han ock en hel liten djursamling, t. ex.
en pony, hundar, ankor etc., och han vakar öfver alla
djurens välbefinnande med den ömmaste omtanke, och som
en riktig Rousseauan ströfvar han på lediga stunder gärna
omkring i skog och mark, på jagter, på svampexkursioner
o. d. Det är en kärlek till naturen, som i mina ögon gör
honom mycket sympatisk och som låter honom fördelaktigt
skilja sig från kamraterna vid teatern, för hvilka
Kungsträdgårdens promenader, Hasselbackens planteringar eller
hotellparken i Marstrand väl är den enda landtliga grönska
de egentligen trifvas i.
Herr Bäckström har sin “Turman"; det är en tax, som
liten, hjulbent och tjock traskar sin husbonde i hälarne,
och paret bildar en mycket idyllisk ensemble.
Jag har kanske varit litet for elak mot herr
Bäckström som utöfvande scenisk konstnär och skyndar därför
nämna; att han verkligen ett par gånger gjort på mig ett
varmt och känsligt intryck. Det var i Kärlekens komedi,
då han som pastor Stråmand riktigt vackert och gripande
framsade orden om hemmets betydelse. Och så tror jag
det var för länge sedan något poetiskt och fint ställe i en
pjes, af Kielland vill jag minnas. Men kan man ock draga
’på mun åt honom i en Moserpjes eller deklamerande sitt
br^vurnummer “Mitt lif är en våg“ — på skånska eller
beundra hans verkligt kända uttryck af välbefinnande vid
en viss episod i Molières Malade imaginaire, så är det
dock mig omöjligt att i honom se en komiker af första
rang, en verklig humorist med sorg i rosenrödt. Tänk på
hvad Holmquist kunde vara rolig och saftig äfven i de
värsta skräproller, och kom ihåg den hjärtevinnande
god-modighet eller den rörande känslighet han kunde visa
under den löjliga obetydliga ytan, t. ex. i Kumlander, Mäster
Smitt m. fl., det var så, att tårar nästan bröto sig fram.
Något sådant har aldrig händt mig med hr Bäckström.
Jag vet ju, att människorna haft mycket ofördelaktigt
att säga om hr Palmes plastik och deklamation, och jag
har själf mången gång funnit dem högst besynnerliga, att
inte säga löjliga. Jag har också mycket förargat mig öfver
teaterdirektörer och regissörer, som icke allvarligt tillhållit
honom att kraftigt motarbeta sina egenheter och ansatser
till manér. Ty det fins mycket hos honom, som icke blott
vi kvinnor uppskatta, utan som äfven bör räknas honom till
godo och mildra det tidtals nästan till förföljelse öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
