Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dramatiska och lyriska Röntgenfotografier, af Fru Louise ****. III—IV - III. Hrr Palme och Bäckström - IV. Fru Julia Håkansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gående klandret från tidningar och enskilda. Det fins
nämligen hos honom obestridligen en värme och en lyrisk
inspiration och stämning, hvilket är sällsynt hos våra dagars
skådespelare. Och kan figuren icke just påstås vara idealet
af manlig kraft och hållning, så är det dock något fint i
hans uppträdande och det är icke häller så vanligt.
Som enskild person förefaller herr Palme mycket
sympatisk, redbar och hygglig, fri från lusten att bråka och
intrigera samt att tala illa om sina kamrater och andra.
Det är med ett ord efter allt hvad jag kunnat se och höra
en gentleman, men han har utpräglade anlag att bli ett
original, ett mycket stort original till och med.
IV.
Fru Julia Håkansson.
Huru intresserad och road jag än alltid har varit af
teatern och teaterkonstens u tö f vare, så kan jag dock med
stolthet bekänna, att jag aldrig, ej ens som hejt ung flicka,
varit angripen af den sjukdom, som ofta brukar vara
epidemisk bland unga flickor och äfven icke sällan går
sporadiskt bland äldre och yngre teatervänner, isynnerhet af
kvinligt kön, nämligen aktörs- och aktrisdyrkan. Jag har
aldrig dyrkat eller svärmat för t. ex. hr Ödmann eller fru
Hartmann. Inte ens Elise Hvassers af mig så beundrade
imposanta konstnärsgestalt, som ännu står för mig på en
för våra nuvarande konstnärinnor oupphinnelfg höjd, har
någonsin varit föremål för kult från min sida. I detta
afseende har jag alltid varit obrottsligt hörsam första budordets
förbud mot afgudar. Jag har ock gudskelof alltid haft en
vaken blick för mina medmänniskors små svagheter och
egenheter, hvilket både beredt mig mången nöjsam stund
och tillika bevarat mig från att göra både mig själf och
andra löjliga. Jag tycker inte alls illa om Arvid Ödmann;
han är mycket hygglig och rar att vara tillsammans med,
vare sig han är snäll och vänlig att roa de närvarande med
sin gudomliga sång eller med sin konversation, hvilken
dock inte är fullt så gudomlig. Men att svärma för honom
äfven på det allra kyskaste sätt, åh aldrig i världen! Skulle
jag erfara den minsta frestelse att svärma för hr Ö.,
be-höfde jag endast återföra inför min inre blick bilden af
honom, där han, som med åren och af naturen fått sig en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
