- Project Runeberg -  Nordisk revy för litteratur och konst, politik och sociala ämnen / Årg. 3. 1897 /
134

(1895-1899) With: Erik Thyselius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Johan Gabriel i Göteborg, teaterkåseri, af E. Idm.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i34

Men detta är i få ord den milieu, hvari John Gabriel
här i Göteborg mer än annorstädes kom att blifva en
succés. Applåderna smattrade friskt hela kvällen —
riktigt uth vilade! Icke endast den gamle skaldeveteranen
och herr Lindberg — också herr Ranft måste taga sin
anpart i detta, ty mot hans regims mulna bakgrund lyste
aftonens föreställning i full festglans.

Uppfriskad af något så ovanligt som en liten
kapplöpning efter biljetter, med förväntningarna förhöjda af
förutgången kritik och förköpets hela krona, trädde man
den första Borkmankvällen in i salongen. Så när som på
tredje raden fullt hus, damerna i ljusa toiletter, ibland
herrarne “hela Göteborg“.

Ett “hela Göteborg“, som icke är så stort just! Det
lyckades exempelvis icke taga ledningen i bifallet efter
första aktens slut, då fru Dorsch just fallit på sitt anlete
och med graflik röst ropat: “Erhardt!“ Då bröt applåden
lös från den duperade förköpspubliken, medan
förståsig-påarne fingo brådtom att komma ut och i foyern ge luft
åt sin förargelse. Men sedan, efter den mästerliga andra
akten, satte de fart och takt i applåderna, kraftigt
understödda af den för Göteborg ovanliga publiken på andra
raden — skägglösa ansikten, än bleka med brillor för
ögonen, än så ungdomligt friska, hufvudena ihop två och två
eller i klungor under mellanakterna. Där uppe satt det
unga, intellektuelt intresserade Göteborg — nagelfarande
unga gubbar, ungdomliga entusiaster. Där diskuterades!

Ar herr Lindberg bra? Herr Lindberg gör allt hvad
göras kan. Han gifver oss en Borkman, som vi tro på
och nästan få medkänsla för gent emot de båda
onaturliga kvinnorna, ännu onaturligare i fru Dorschs och frkn
Lundequists skepnader.

Denne John Gabriel, bankväsendets och
storindustriens modärne Rinaldo Rinaldini, framställes af hr L.
verkligen genialiskt, i det, att döma af en del olika
utläggningar af hans spel, hvar och en synes ha fått af hr L.
ungefär den John Gabriel, som han tänkt sig.

Bara detta sätt att gå och gå är ett litet mästerverk.
Det finnes däri icke allenast något af det innestängda
vilddjurets ångest, det är icke endast ett medel att döda tiden och
väntan med — det är också däri liksom ett nedtystande, ett
öfver-röstande af ett hemligt tvifvel på den egna rättfärdigheten,
ett tvifvel, som likt droppen i hafvet “ej synes, men finns där
ändå“. Det ligger i själens doldaste gömma, väl
inkaps-ladt i de stora orden, i ironien, i den sig bröstande
öfver-lägsenheten. Mötet med Ella kommer kapseln att brista.
Därefter är John Gabriel icke så storordig längre. Det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:09:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordrevy/1897/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free