Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Johan Gabriel i Göteborg, teaterkåseri, af E. Idm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rastlösa gåendet upphör. Och sålunda kommer omslaget
mera naturligt.
Och efter det störande slutet, då man i oro undrar
hur skådespelaren och regissören skola’ reda sig med de
svårigheter, skalden här uppställt, är man frestad att inför
denne hr Lindbergs John Gabriel fråga sig: “Om du,
John Gabriel, ägt en annan hustru — om din
ungdoms-älskade förstått att mjukt omslingra hvad som fanns bäst
hos dig“. — —
Men minsann man frestas grubbla öfver huru de båda
kvinnorna kunde ha varit med en annan man! Däremot
ifrågasätter man, om desså tvillingsystrar äro fullt verkliga
nutidsmänniskor. I ett antikt skådespel eller ett
medel-tidsdrama skulle de utan tvifvel bättre ha varit på sin plats.
För sviken ungdomskärleks skull eller den sorts vanära, som
här åsyftas, fryser icke nutidskvinnan till isstod. Antingen
slår hon sig på välgörenhet eller blir hon sällskapsdocka.
Antingen rycker hon på axlarne åt den krossade krossaren
af hennes lycka, eller skaffar hon sig litet blåsyra för hans
eller sin egen räkning, eller upprättar hon honom helt
enkelt med outömlig kvinnlig godhet.
Men hur ensidigt och framförallt hur otidsenligt än
dessa två kvinnor äro af skalden tecknade, så ha de dock
på scenen sina tacksamma moment, ehuru hvarken fru
Dorsch eller frkn Lundequist rätt visste att begagna sig
häraf. Den senares Ella är nästan allt igenom mera
osympatisk, än man vid läsningen af dramat får intryck af.
Hög och sträng och salvelsefull som en läsareprest,
hvilken har en obotfärdig syndare framför sig, låter hon
Bork-man veta, att han “dödat kärlekslifvet" inom henne och
dessutom har sin stora skuld i hennes af läkarne förutsagda
snara död. Ella hatar dock icke denne John Gabriel likt
systern, och därför väntar man sig mer af jämmerskri i
scenerna med honom, mindre af gagnlöst bestraffande.
För fru Dorsch var man ju preparerad af den
förutgångna stockholmskritiken. Men ändå! Det fru D.
presterar var god skådespelarekonst — förr i världen. Och
så ullsjalen — den rysliga ullsjalen, som påminte väl
mycket om forna tiders landtliga s. k. mjölksurror.
Äfven herr Sternvall var mindre lycklig såsom Foldal.
Han öfverdref ynkligheten.
Det är icke utan att man drager sig för att tala om
symbolism i samband med Ibsen, ty dels har ju den oklara
Ibsenska symbolismen redan blifvit så omordad, att man
hunnit ledsna därpå, och dels emedan flere uttydningar
mer och mindre afsiktligt kommit bra nära det löjligas
gräns — lemnande lastarenom fritt spelrum. Dock kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
