Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Operastridens tidnings- och teaterinteriörer, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i47
Artikeln innehåller en mycket stor sanning, och det hade
varit fördelaktigt för artikelförfattaren, om han, när han
ned-skref sina på uppgifter från artister grundade artiklar, i stället
för att visa sig vara ett i hög grad »mottagligt barnasinne»
allvarligt behjärtat densamma. Jag åsyftar hans ord, att
»artisterna aldrig upphöra att i åtminstone något afseende
för-blifva barnasjälars.
Artikeln n:r II är också ganska dråplig. Åtskilligt af hvad
förf, där anför, verkar utan hans afsikt som ett tveeggadt svärd.
Så t. ex. skildringen af revolutionen mot Nordqvist. Den
som en gång vill skrifva den nuvarande revolutionens historia
skulle, med insättande af ordet souschef eller regissör i st. f.
chef, kunna skrifva af långa stycken från Oliver Morton:
Revolutionen kom ganska oväntadt för den stora publiken, men hade
varit länge förberedd och organiserad. Agitationen utåt gick ut på att
framställa den dåvarande chefen som en i allo olämplig ledare, en person som
framför allt såg på sin egen fördel och först i andra, ja sista hand satte
teaterns konstnärliga anseende och hållning. Man känner, hvilka frukter denna
agitation tack vare väl valda kanaler till allmänheten bar i en opinion, som
vardt ganska stark. Inom teatern åsyftade agitationen att väcka missnöje med
handhafvandet af disciplinen samt misstroende till chefens oegennyttiga afsikter.
Måhända kunde man ock ha anledning citera följande:
Allt var således väl förberedt. Det »gamla systemet» begrofs under
tonerna af en hvisselsymfoni och än en gång fick det ordet sin tillämpning
»le roi est mort, vive le roi!»
Jag sätter icke i fråga förf:s uppgift om hr Rundbergs
energiska delaktighet i agitationen mot hr Nordqvist och att
han således i viss mån i detta som i andra fall får praktiskt
bekräfta nemesis-teorien, men förf, borde dock förden historiska
sanningens och fullständighetens skull kanske äfven ha talat om
kapellmästaren Halléns nit i den revolutionshistorien.
Apropos denna revolution så må vi unna oss det
oskyldiga nöjet att påminna om artisternas förfärligt högtidliga
och allvarliga, om än något operettartade inbördes
öfverens-kommmelse att ej ha minsta samarbete med hr Nordqvist. Det
var då; nu är det jubel och fröjd ända upp till teaterskyarne öfver
hans återvändande. Måhända få vi om ett och annat år
upplefva, att hr Rundbergs återkomst efterlängtas och hälsas
med jubel af själfva den indignerade fru Linden och af hr
Hallén, om han lyckats hålla sig kvar vid operan till dess.
Underligare saker har man sett i fråga om teater.
I alla händelser torde det vara ursäktligt, om man dels
har svårt att taga operaartisternas vrede och bestämdhet fullt
seriöst samt om man finner att deras som det tyckes
inter-mittent återkommande kroniska revolutionsmani är ett
patologiskt symptom, som kanske — jag säger bara kanske —
rättast borde behandlas på samma sätt som bortskämda barns
eller hysteriska kvinnors nycker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
