- Project Runeberg -  Nordisk revy för litteratur och konst, politik och sociala ämnen / Årg. 3. 1897 /
152

(1895-1899) With: Erik Thyselius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Operastridens tidnings- och teaterinteriörer, af Gasparone

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gå i den anklagades temperament lära väl icke
billigtvis-kunna betraktas som så bindande »liknelser och
omständigheter», att de utan vidare böra förmå den opartiske och lugnt
pröfvande åhöraren af allt detta oväsen att afkunna sitt på
skyldig lydande votum eller godkänna den lynchjustice, som
A. B. med all gevalt söker få tillämpad mot den anklagade.
Äfven de värsta, mest notoriska brottslingar åtnjuta alltid
vissa rättegångsförmåner, få försvara sig mot positivt
formulerade anklagelser, få anställa korsförhör med anklagaren och
hans vittnen etc., hvarjämte bevisningsskyldigheten åligger
den som framställer anklagelsen. Man kan mycket väl i en
sådan fråga som denna tillämpa »den fria bevispröfningens»
princip, men äfven en sådan pröfning har några ovilkorliga
förutsättningar: först och främst att några bevis verkligen
framläggas, — det ligger i själfva namnet — af den som [-anklagar,-] {+an-
klagar,+} vidare att den anklagade är i tillfälle att yttra sig

därom, att domaren är kompetent att döma i frågan, att
domaren och åklagaren ej äro samma person etc. Då nu

A. B., som egentligen vill vara åklagare och domare i en

person, vill ge sig sken af att ha instämt operaregissören
inför allmänhetens domstol, hade det ock varit dess ovilkorliga
skyldighet att just inför samma domstol förebringa sina
bevis. Det har tidningen icke gjort, och auktoriteten af hrr
Lindbloms, Kocks, Sohlmans och Halléns ord är ju allt annat
än imponerande och solid. Vore ock en del af de påstådda
tillgängliga bevisen af den delikata natur, att de ej kunde,
framläggas inför allmänheten, så kan det naturligtvis icke
påstås gälla om allt och allra minst om maktmissbruken i fråga
om lektionstagandet, och det borde icke ha varit omöjligt att få
till stånd någon hedersdomstol, sammansatt af opartiske
personer, som äfven hade vana och förstånd på att göra de af
mig förut antydda nödvändiga reduktioner med hänsyn till
teaterfolks och fruntimmers privatpatos etc. Ett par mycket
aktade och lugna redaktörer af Sth. Dbl. och N. D. A.
tyckas visserligen ha privatim anstält på sätt och vis ett slags
fri bevispröfning, men jag har mina anledningar antaga, att
de dels icke ega den sist berörda vanan och kompetensen,
samt därtill endast hört ena sidan, ej anstält korsförhör.

En noggrann utredning af hvad sanningen är i alla dessa
historier och beskyllningar, hade varit mycket önskvärd och
behöflig ur flera synpunkter, icke minst ur den af ett bättre
afvägdt straff för verkligen begångna förbrytelser och
öfver-grepp, än det godtyckliga, som A. B. och operaoppositionen
i sin yra vill och tyckes kunna genomdrifva på grund af sina
sensationella och reklamjägtande obevisade beskyllningar.

Detta är synes mig helt rimliga fordningar och
önskningar, som hvarje lugnt pröfvande människa borde kunna förena

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:09:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordrevy/1897/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free