Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Intra et extra muros, några betraktelser öfver kulturens offerväsen, af Antecaptivus. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1^2
liga följder, om personer, som ej kunna motstå sina
brottsliga instinkter, lefde i den föreställningen, att de efter
ut-tjänadt straff med visshet kunna påräkna en genom
samhällets bistånd tryggad existens. Men det synes, som om
en del af strafftidens omsorger om de brottsliga skulle
kunna fortsättas efter frigifningen, eller utbytas mot en
lifvets praktiska kraf tillgodoseende handledning. Ty hvad
gagnar det egentligen till, att den brottslige inom fängelset
bibringas religionens resignation samt tro på dess om
förlåtelse och försoning så löftesrika läror, om han efter
frigifningen finner, att de ej äga någon tillämpning ute i
världen? Hvad gagn har han af fängelsets honom med så
mycken möda och uppoffring bibringade kunskaper, äfven
i praktiska yrken, om han som fri finner de flesta vägar stängda
för erhållande af arbete och försöken att försörja sig själf
gäckade? Fångvårdens sträfvanden äro väl mycket
idealistiska och såsom sådana vackra och lofvärda, men vår
tid är icke idealistisk, samhället ännu mindre, och det är
en bedröflig men obestridlig sanning, att den af fängelset
åstadkomna religiösa omvändelsen ej ensamt förmår bereda
de frigifnas ekonomiska oberoende. Det är väl sant, att
många frigifna mötas med välvilja och deltagande, men de
bortstötta, de afvisade äro tillräckligt talrika för att bevisa
förhållandets sorgliga sanning. Det kan här vara af
intresse att erfara en fångvårdstjänstemäns åsikter i ämnet.
Sedan denne * för sin del skänkt sitt erkännande åt statens
Och fångvårdens sträfvanden för de straffades bästa samt
framhållit, “att i regel hvarje under tillräcklig tid vårdad
fånge måste i större eller mindre grad påverkas af den
moderna fångbehandlingen“, påvisar han hur den frigifne
vanligen vid sitt utträde ur fängelset mötes af fördom och
förakt, äfven när hans uppsåt är det bästa. “ Och på tal
om den ännu i själfva verket ringa enskilda verksamheten
för de frigifnes och deras oskyldigt lidande anhörigas
bisträckande, säger han, att orsakerna därtill bland annat
måste ligga “i en skef uppfattning om fången och hans
förhållanden. Man känner intet om fången, man betänker
icke tillvaron af alla de omständigheter, som mången gång
utan hans eget förvållande fört honom in på brottets bana,
man är intagen af fördom och afsky för honom, i stället
* G. Sundberg, i arbetet »Om Sveriges fångvård på dess nuvarande
utvecklingsstadium. Populär skildring af lifvet i rikets fångvårdsanstalter
och därpa inverkande förhållanden. Stockholm 1892.» — Ett våra
fängelseförhållanden klart belysande arbete och anmärkningsvärdt för en af
den nuvarande styrelsen oberoende uppfattning af flera fångvårdens
viktigaste frågor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
