Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Intra et extra muros, några betraktelser öfver kulturens offerväsen, af Antecaptivus. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äfven, om de efter straffet bättra sig, någon förlåtelse utan
få kvarstå i skamvrån hela lifvet igenom. Hårdast drabbar
detta missförhållande dem, som förr intagit en högre eller
mer bemärkt ställning. Det är ju fullkomligt riktigt att
samhället på dem ställt större fordringar och bedömt deras
brottsliga handlingssätt strängare, hvarför det äfven kan
vara rätt att tilldela dem hårdare straff; men efter dettas
lagliga afslutning torde äfven de hafva rätt att fordra
tillgift och glömska. Så. tänker emellertid icke den allmänna
opinionen, som icke blott icke tillstädjer den straffade att
återtaga sin forna ställning, hvilket ju ock kan vara förmätet
be-gärdt, utan äfven med ogillande ser eller åtminstone icke
underlättar hans bemödanden att finna användning inom
andra verksamhetsområden. Det vore vida bättre, vida
mänskligare handladt, om de högre, maktägande
samhällsklasserna mer brukade sitt inflytande för att understödja
och upprätta de från deras kretsar utstötte än för att på
allt sätt förekomma skandalen af utstötningen. Det är
visserligen blott ett fåtal — ty så mäktiga äro de räddande
och skandalhindrande krafterna —, som ur dessa kretsar
hemfalla under lagen, men däri ligger intet skäl för att
detta fåtal behandlas med särskild stränghet. Så är dock
ofta förhållandet, i det att den öfver dem utfärdade domen
- icke lagens utan allmänna opinionens ■— mindre får
karaktären af ett straff endast för dem. själfva än den af ett
varnande exempel för andra, hvarjämte åtalet och straffet,
när de efter kanske månadslång pina för de skyldige
slutligen sättas i verket, blifva ett medel för de maktägande
att rädda sitt eget anseende och tillbakavisa beskyllningen
om de små tjufvarnas gripande, de storas släppande o. s. v.
Det allmänna rättsmedvetandet skall ju tillfredsställas, och
så gå afsättning, ransakning, schavottering inför
rättsloka-lernas publik och i pressen, fängelse och vanfrejd alla af
stapeln. Den fallne kan ej klaga, om han än undrar öfver
en del af scenernas ändamålslöshet och råhet, ty hans brott
bör straffas; men sedan, när han enligt lagens bud
försonat sin skuld, hvar äro då “brodershanden“, upprättelsen,
infriandet af fängelsereligionens löften och medlemsskapet
af Guds släkte? — Ej i denna världen, det finner den
fri-gifne snart, trots den välvilja, det medlidande och den
verkligt mänskliga uppfattning af hans ställning, som från
enskilda personer mer eller mindre rikligt komma honom
till del.
Den frigifne gör sålunda klokast uti att betrakta
samhällets bistånd såsom en förmån, som ej ännu kan ernås
men möjligen, då man fått blicken vidgad för
framåtskridandets förpliktelser, kan komma kommande generationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
