- Project Runeberg -  Nordisk revy för litteratur och konst, politik och sociala ämnen / Årg. 3. 1897 /
195

(1895-1899) With: Erik Thyselius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Wilhelm I, af S. Lublinski

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

195

fullt genomskådar deras svåra fel — hafva de de »stipulerade
rättigheterna» på sin sida och Wilhelm I känner sig, på sin
höjd, af politiska betänkligheter, men icke i sitt samvete
förhindrad att understödja mellersta Italiens furstar.

För öfrigt skulle hans författningstrohet inom kort blifva
ställd på ett hårdt prof. Som skicklig fackman hade han
utarbetat en militärreorganisation, hvilken landtdagen
tillbakavisade. Saken växte ut till en konflikt, som blef allt
skarpare och djupare. Wilhelm I råkade därigenom i en svår och
smärtsam strid mellan plikterna. Hans stränga
fackmamia-samvete förbjöd honom att taga tillbaka militärförslaget, och
till denna kammare, som vägrade honom budgeten, hade han
aflagt författningseden. Den rättframme och ärlige mannen
såg sig ingen utväg och var redan nära att abdikera. Men
då råkade han under förtrollningen af ett dämoniskt geni, åt
hvilket han sålde sin själ, och hvilket till ersättning förhjälpte
honom till en medodödlighet.

Tant de bruit pour une omelettc — så mycket bråk för
en fackfråga! Så tänkte mänga om den konflikt, hvilken den
gamle Wilhelm och hans kammare hade att klara med
hvar-.andra. Öfverdrifvet retliga syntes båda parterna. En god
konservativ minister som Roon rådde dock konungen till
eftergift, och man kan också knappast tro, att det var en med
stormsteg genomförd härreform, som redan fem år senare
fjättrade segern vid Preussens fanor. Så plötsligt bruka icke
reformer verka, och armén hade förmodligen att för sina
framgångar tacka helt andra faktorer, hvilka voro oberoende af
den gamle Wilhelms »eget verk». Därför, så sluter jag, har
det också antagligen mindre varit det ryktbara
»fäderneslandets bästa», som gjort konungen så hårdnackad, än
fackmannens stolta egensinne och glädje öfver sitt arbete helt enkelt
— måhända också en smula förakt för de parlamentariska
pratmakarne. Och för det andra, var det blott fruktan för
finansiella bördor, som föranledde landtdagen att tillbakavisa
detta första »militärförslag»? Så tryckande var bördan dock
icke, att man därför — och därför allena — behöfde drifva
det till konflikt. I fall det var fråga cm ett allvarsamt kraft
-prof mellan folkrepresentation och krona, tyckes det oss
efterkommande, att andra och långt mindre tekniska frågor skulle
varit en bättre utgångspunkt för denna kamp. Men det är
just vår stora villfarelse. Ty det handlade ingalunda blott
om ökandet af den effektiva styrkan under fredstid eller
dylikt, utan om soldatens existens eller icke-existens öfver hufvud.

Soldaten såsom stånd, kast, är produkten af ett samhälle,
hvilket har arbetets fördelning till grundval, och en stat,
hvilken för sitt bestånd behöfver specialistväsende. Sålunda blir
.äfven fosterlandsförsvararen specialist. Han måste efter alla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:09:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordrevy/1897/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free