Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Nya diktsamlingar (af Tavaststjerna, Jonas Reuter, Fredr. Vetterlund, Ludv. Josephson, Ernst Josephson), anmälda af Emil Kléen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 03
skingradt, och han tycker sig sitta ensam och borta från
världen i sitt tomma hem. Må vara! Däremot dristar jag
mig i all blygsamhet inlägga en gensaga mot hvad han
säger på ett annat ställe i samma dikt:
»Min klingande visas vinge
är klippt och jag själf är stum.»
Det finnes hos Tavaststjerna en alltför rik fond af
varm känsla, som trängtar efter att få ge sig form, för att
vi skulle behöfva taga denna klagan au sérieux.
Att från Tavaststjernas dikter öfvergå till hans
landsmans Jonatan Reuters är ett luftombyte, som just icke
förnöjer. Och dock är hr Reuter ingalunda någon poetisk
bekantskap att förakta. Han tillhör visserligen icke
»the bards sublime,
whose distant footsteeps echo
down the corridors of Time.»
Men bland the minor poets — för att fortfarande
citera Longfellow — har han sin plats gifven. Hans
tonskalas omfång är icke synnerligen stort, ej heller äro
tonerna alltid så rena som önskligt vore. I gengäld äga de
allt emellanåt en innerlighet, som gör att man öfverser
med ett eller annat banalt skorrande biljud. Bäst lyckas
förf, i små reflekterande stämnings dikter, sådana som den,,
jag nu går att citera:
Natt:
Skumt hvilar hafvet — dess dyningar gunga,
djupa och mumlande toner de sjunga;
natthimlens stjärnor i gåtfullhet blänka,
mänskornas hjärnor i grubbel sig sänka;
tung genom mörkret går drömmande färden?
hvarifrån — hvart — i den ändlösa världen?
Att emellertid hr Reuter stundom diktar Musis invitis.
kan dock icke bestridas. Kvädet om mannen som “stod
invid sitt köksväxtland“ är ett mycket eklatant bevis därpå.
Fredrik Vetterlunds namn är icke obekant för Nordisk
Revys läsare. De torde minnas detsamma från en liten
polemik, som rörde sig om ingen mindre än själfvaste C.
D. W. Gentemot hr Edvard Alkmans attack på bemälde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
