Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Kulturpolitik och tidningsköp, af Gil Blas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har sina vådor. Först som sist må man tillönska dem, att
deras vackert syftande företag ej må komma att neddragas
till att bli ett litterärt annex vid sidan af sådana finansiella
filialer som resp, hr C. A. V. Eks och hr Kugelmanns.
Därtill äro de flesta af dem personligen alldeles för goda.
Huruvida åter tidningens förbindelse med en person, som
visserligen är en vetenskaplig storhet, men ock tillika är en
väldig man uti jobberiets rike, är något, som man bör
lyckönska tidningen och dem själfva till, det må framtiden afgöra.
Men det är ock en annan sak att önska. Helt nyligen
läste jag i en utländsk mycket intelligent och kulturell
veckotidning en utveckling af hvad som är journalistikens verkliga
skada. Det onda ligger icke däri, att den är delvis
korrumperad, icke i att den vilseför den allmänna meningen, icke i
dess orättvisa användning af sin makt, icke i allt det,
hvar-öfver man dagligen hör klagas. Men det är något annat och
förborgadt som gör journalistiken till en kulturfiende. Som
en gång klerus drar den till sig de andliga naturerna, de
ut-vecklingskraftiga, den nuvarande kulturens bärare och de som
äro kallade att uppbygga framtidens kultur. Men långsamt
och omärkligt liksom vänjande sig vid ett gift gå de under.
Deras andes enformiga rörelser förlamar deras spänstighet.
Den snillrike blir förslöad, den djupe flack och ytlig, den som
är skapad till en hjälte blir perfid. Tyrannen journalistiken
tål inte att dess slafvar äro olika, den nivellerar dem till den
mediokritet, som den har behof af. Journalistiken är i
sanning en Prokrustesbådd. De obetydliga tänjer den ut till en
viss storhet, och de stora krymper den ihop till små.
Om detta nu är sant, så må man väl önska, att de
litterära och vetenskapliga storheter och snillen, som nu
attraherats till journalistiken, icke skola förkrympas. Förlusten
blir bestämdt större för litteraturen och vetenskapen, än den
vinst de kunna bereda journalistiken.
För att nu återgå till mera ekonomiska och tidningstekniska
angelägenheter, så må det ock tillåtas den suppositionen, att
det varit afgjordt fördelaktigare för företagets lifslängd, om
den Thielska aktieteckningen fatt uppbäras i reda pengar och
användas till igångsättandet af tidningen Sverige i stället för
att utbytas mot aktiebref i Svenska Dagbladsbolag. Men för
hr Thiel hade det förmodligen icke varit lika fördelaktigt.
Om det nya Svenska Dagbladets program och
vederbö-randes egen klara uppfattning däraf och om deras förmåga att
förverkliga det är naturligtvis alldeles för tidigt att yttra sig
något utförligare. Mer än i de flesta andra fall är man
verkligen nödvändigt hänvisad till att af det blifvande
praktiserandet gissa sig till vederbörandes verkliga och konkreta afsikter.
Hvarken redaktörens korta program eller Steflens långa pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
