Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Kulturpolitik och tidningsköp, af Gil Blas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
gramafhandling var, lika litet som det med undantag af Levertins
briljanta essay föga märkvärdiga första numret i dess helhet,
synnerligen upplysande. Det var mycket godt och väl, att
man fick veta, att tidningen — särdeles berömvärdt — icke
ville skatta åt de vanliga tidningarnas öfverdrifna och ensidiga
politiserande och notishopskrapande. Men därmed är man
icke mycket förhulpen till klarhet, och det är verkligen med
en ganska stor nyfikenhet och ett visst intresse man har att
följa tidningens och redaktionens egen utveckling. Måhända
kunna de därvid gjorda iakttagelserna i sinom tid lämpa sig
till någon liten studie om metoden, hvarpå frälsning skall
bringas till svenska prässen, och om de dittills vunna resultaten
af detta i stor skala bedrifna och — som det lär vara
meningen — hastigt verkande lyftningsarbete.
Det var ganska upplysande att bevista Svenska
Dagbladets bolagsstämma den 30 april och den erbjöd äfven
åtskilliga ganska tacksamma komiska episoder. Men man kunde
icke undgå att erfara ett visst sorgligt och obehagligt intryck
af att se, huru dessa prässreformatorer och kulturbringare i
förtjusningen att äntligen få bli tidningsledare och komma
öfver sitt egna organ fogade sig i blamagen och löjligheten att
vara marionetter i hrr Thiels och Grundals händer och såsom
sådana med nit och påpasslighet utföra sin lilla komparsroll i
en manöver, som icke just kan kallas gentil och juste. Det
var ock rätt eget att se den gamle idealisten och entusiasten
professor Axel Key under sina vingars skugga och skydd
samla icke blott sonen Helmer och dennes vänner, utan ock
med. d:r Grundal och dennes styrelsekamrater, så att icke de
med fullt fog förtörnade protektionistiska aktieägarne skulle
komma åt att — bildlikt taladt — ge desse senare det nyp
de så ärligt förtjänat.
Nu skall det tvifvelsutan invändas, pro primo att äfven
om de indignerade protektionistiske aktieägarne fått bråka och
trakassera i dechargefrågan, så hade de ändå icke kunnat få
köpet omgjordt, och det var ju i alla fall hufvudsakligen de
De Lavalska pängarna styrelsen handskats så vårdslöst med,
samt pro secundo att Svenska Dagbladets ställning var, när
köpet skedde, absolut ohållbar, och ingen ville eller kunde
släppa till ytterligare medel. Det första är nog sant, men
sanningen af det andra återstår att bevisa. Hvad det första
beträffar, så hade det i alla fall sett bättre och mera
grann-laga ut, om de nya unge aktieägarne inte lagt sig i en sak,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
