Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - På redaktionens bord - Nordlindh, anmäld af F. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23O
På redaktionens bord.
Hans Magnus Nordlindli: - Steg i snön. — Stockholm, Gernan us förlag,
Uppsala borde i sanning känna sig stolt. —
Länge nog har det varit föremål för ironi och begabberi
från öfverlägsna litteratörer i Dagens Nyheters- och
Afton-bladsspalter, och mången stadsborgare har med längtan sett
mot gryningen af den dag, då den gamla lärdomsstaden äter
skulle draga landets blickar till sig, då inom dess hank och
stör skulle dväljas ej blott vördade professorer och välartade
unge män, utan ett något större antal apollosöner, som läte
sina lyrors skiftande toner strömma ut öfver allt Sveriges rike
och tystade munnen på de belackare. •— Den dagen har nu
randats för Uppsala. På dess knaggliga gator trängas skalder
och skaldeynglingar om hvarandra, och gör man vid
middagstid en promenad framåt Östra Agatan, kan man ej undgå
att känna sig gripen af den vackra syn, som ter sig för ens
förvånade blickar. Man ser knappt till några jurister eller
filare, som med kollegieboken under armen skynda åstad till
lärosalarna, ty de formligen försvinna bland mängden af skalder,
som vimla på de nu af vårsolen torrlagda trottoarerna —
skalder med mörka, djupsinniga miner, outgrundliga och
ogenomträngliga som Fyris’ böljor i vårtid, och skalder med rosiga
ynglingakinder, skalder med sammetsbrämade rockärmar och
skalder i vanliga dödliga ärmar, feta och välmående skalder
och magra skalder, smala och veka stänglar, opraktiska skalder
med ett drömmande skimmer i fuktiga ögonhår och praktiska
skalder med egen sockerbagerirörelse. Och det för alla dessa
skalder gemensamma, det är ej blott den mer eller mindre
nyputsade cylinderhatten, det är den genomgående djupa
beundran de hysa för hvarandra och, såsom billigt är, framför
allt för sig själfva. Och det är som hörde man harpor i
luften, medan Fyris, den evigt unga, ackompagnerar
skalde-harporna med sitt melodiska sorl och söfver ungdomens stad
i en ljuf själfbehaglig dvala. Lyckliga Uppsala! Det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
