Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - På redaktionens bord - Laura Marholm, anmäld af E. Idm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
Men bortstött blir man af den unga kvinnans simpla syn
på sin omgifning, af hennes själfviskhet, hvilken t. ex. låter
Lonny — nej, Lilly sårad vända sig bort, när en hennes
vännina föreslår henne att vara med om en utflykt till landet
»för att spela dansmusik». »Gärna» hade troligtvis hvarje
annan ung kvinna svarat, som i alla fall endast hade en
lång, ensam helgdag i staden framför sig.
Att Lonny, den kvinliga essayisten och
teaterrecensenten, ensam i en tysk stad, får sitt umgänge nästan
uteslutande ur en halffin värld af högst banal anstrykning,
förvånar icke. Men att Lilly, lärarinnan vid en högre
flickskola, föreläserskan i undervisningsämnen, ej tillhör
exklusivare kretsar, än dem’man i boken införes i, är nästan otroligt.
Några titlar förekomma, men endast simpla personligheter,
hvilka bifigurer dessutom alla äro kvinliga — med undantag
af ett par manliga dimfigurer — och umgänget dem emellan
består af ett uteslutande »utbyte af den eviga saknaden hos
kvinnan, som förblifvit flicka».
Äfven den manlige hjälten är densamme i Fru Lilly
som i Tvenne Kvinnoöden, trots namnfirändringen. I Hvad
var det bebådas han endast, lifslefvande är han sedermera
med, men mycket får man icke veta om honom, Han är
blond och toddydrickande och som han lika tålmodigt
lyssnar i timmar till sin fru, som han vet att lugna hennes
exalterade utbrott af ledsnad, så förstår man att han måste
vara »bescheiden». Likvisst påstår han vid bokens slut, att
»han ätit upp fru Lilly och därpå skapat henne ut igen
af sitt refben, så att hon glömt sin ungdom och allt som låg
bakom».
Man blir onekligen förvånad Fru Lilly är ju densamma
från början till slut. Men nej! Den blonde är ju också
gourmet och troligen menar han, att hans inflytande bestått
däri, att han ändtligen lärt henne inse »vikten af hvad man
har i magen, framför hvad man har på den». I detta fall
har han tagit ur henne alla estetiska och kvinnliga instinkter,
ty fru Lilly, som då hon är flicka och ungmor uppträder med
en viss prydlig elegans, presenteras efter omkring fjorton års
äktenskap i kort kjol, barbent och med oknäppt lif, rensande
ogräs från ett kålland. Detta bokens sista kapitel ar
otvit-velaktigt ämnadt att gifva en frisk Kneippbild, hvilken,
oafsedt att en del tänkvärda saker i sammanhang därmed
yttras, dock p grund af bristande finkänsla och poetisk
inbillning hos förf, blir rå och frånstötande.
E. Idm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
