Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - På redaktionens bord - Laura Marholm, anmäld af E. Idm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
Laura Marholm: Fru Lilly som flicka, maka och ungmor.
Fru Marholms författareskap företer en rätt underlig
blandning af fransk esprit, kosmopolitisk vulgaritet, fin blick för
natur och milieu, plump syn på människor och
hvardagsför-hållanden samt slutligen en förmåga af konstnärlig
begränsning vid sidan af ett dilettantmässigt afklippande af tråd och
logik.
Den röda tråden i denna brokiga väfnad har ett starkt
tycke af proklamation. Den slingrar sig genom nästan allt,
hvad fru M. skrifver, men tror någon att den konsekvent snor
sig fram i en bestämd riktning! Nej, sedan den gjort en
käck kurva mot höger med fastslåendet af satsen om
kvinnans totala beroende af mannen, kilar den kvickt öfver till
motsatta sidan och understryker vensterprogrammets yttersta
nummer: utan könsumgänge är kvinnan förlorad.
Skenbar-ligen är ju detta detsamma, men den som följt med senare
års s. k. kvinnostrid och fru M:s författareskap, finner lätt
skilnaden.
Denna röda tråd återfinnes icke allenast i förfs
berättelser, utan äfven i Wir Frauen und unsere Dichter samt
Kvinnor, förlänande mer och mindre osannolikhet åt dessa i öfrigt
så spirituellt skrifna essayer. Och vid sidan därom slingrar
sig en af svagare nyans, också den springande oroligt från
höger till vänster, nämligen: dyrkan af mannen såsom man,
men ringaktning för honom såsom person. Tätast äro
inslagen gjorda af dessa båda trådar i flickkapitlen i
författarinnans sista bok Fru Lilly. Proklamationsteserna upprepa sig
här på ett sätt, som kunde kallas oblygt, besjälades de icke
af en ärlig naivitet, som omotståndligt för tankarna på den
tölpiga uppriktigheten hos bondgossen och bondflickan, hvilka,
med armarna om hvarandras hals, ses göra sin
söndagspromenad genom stadens gator. De aftaga något i frukapitlen,
men finnes naturligtvis alltjämt. Fru Lilly badar »för att göra
sig aptitlig för mannen» — voilå!
För öfrigt är Fru Lilly ingen ny bekantskap. Något
tidigare har hon hetat Lonny i de båda berättelserna Hvad
var det samt Det osagda, sammanförda under boktiteln Tvenne
Kvinnoöden, Endast namn och yrken äro olika hos dessa båda
eller tre (?) hjältinnor. I öfrigt äro de samma lilla
rödkinda-de, blåögda tyska med »breda höfter och»— ja, se sid. 109
i Fru Lilly, ty här är det styggt att citera. Lonny-Lilly
väcka i lika grad läsarens sympati för sin ärlighet, sin
smärtsamma ensamhetskänsla och sin fruktan för det monotona i
hvardagstillvaron. Monotoni är för denna »starka kropp och
spänstiga själ, som fordra täta eggelser och urladdningar, en
askgrå, förtrytsam himmel».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
