Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Från opera- och konsertsal, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
Ovanligt godt violinspel bjöds publiken äfven på
under K. Operans Beethoven-konsert. Konsertmästare
Zetter-qvists utförande af Joachims glansnummer, den stora
violinkonserten, var den bästa klassiska violinprestation, vi
hört af en svensk. T. o. m. Vilma Neruda kom ej så
långt i bredd och styrka, äfven om hennes spel i den
långsan’ma satsen genomdallrades af mer känslig
anderik-het. Särdeles utförandet af den fordrande första satsen
var något alldeles mästerligt. Något för timid i
början var hr Z. snart situationen vuxen och utvecklade,
understödd af sin utmärkta violin, de mest glädjande och
berömvärda egenskaper som tolk för klassisk musik, äkta
stilkänsla, beherskad glöd, musikalisk öfverlägsenhet,
praktfull teknik med ett suveränt besegrande af de hopade
tekniska svårigheterna, hvaraf särskildt den långa drillkedjan
utformades till ett fint ciseleradt, praktglänsande
juvelsmycke. I andantet beundrade man den silfverklara tonen
och den vackra nyanseringen, i finalen, som kunnat gå
fortare, ånyo stilkänslan och färdigheten, äfven om litet
saftigare humor här och hvar kunnat inläggas. Med en
sådan förmåga midt bland sig, må den musikälskade
allmänheten med skäl klaga öfver att hr Z. så ytterst sällan
framträder som solist. Kan man efter den lysande
framgången nu vid denna konsert ej hoppas på ändring i detta
stora missförhållande ?
Konserten i sin helhet var den mest lyckade. Hr
Nordquist, ypperligt disponerad, häfdade med glans sitt
rykte som utmärkt Beethoven-tolk och hofkapellet
utvecklade sina bästa egenskaper, som icke alltid komma till
synes. Bland första violinisterna utvecklade särskildt den
aktade gamle violinistveteranen Book ett lif och en eld,
som skulle hedrat en yngling. Både
Leonora-Fidelio-ouver-turen och den gudainspirerade C:moll-symfonien gåfvos på
ett sätt som var Beethoven värdigt. Fru Michaelis “Ah
perfido“ ersattes ej af fru Östberg, men i och för sig sjöng
fru Ö. med stor förtjenst, specielt de mer yirtuosmessiga
delarne, hvaremot Louise Byk och Augusta Öhrström i
andra delar voro mer själfulla och känsliga. (I korridoren,
efteråt. Skön ung dame till sin fru moder: “Mamma den
här ouverturen till Leonora var nästan (!) ändå vackrare
än den di spelar före operan. Gud hvad Fernando-Ödman
der är sti — “ Modern: Tyst, söta barn! —Flickan: Fru
Linden — Leonora är något till lycklig hon, som får —“
Modern: Tyst söta barn !)
De visaftnar, som i vinter arrangerats, kunna med
skäl sägas fylla ett musikaliskt behof, som hos oss varit
’fattigt tillgodosedt, i stor motsats mot fallet i t. ex.
Ber
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
