Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Från opera- och konsertsal, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
lins och Wiens musiklif. Skada nu endast att icke våra
begge förnämste romansartister kunnat sätta sig i spetsen
för detta lofvärda företag: Dina Edling och C. F.
Lund-qvist. Fru Möller, f. Bosse, och hr O. Lej dström äro
ju sångkrafter af fullt konstnärlig rang, men ingendera
af dem eger den mångsidighet och lena smidighet, som
branchen kräfver, minst den sistnämnde, hvars force
egentligen är ganska begränsad, det chevalereska, prydliga,
insmickrande med små mindre berömliga afarter åt det
små-söta, fadda, sockervattniga och äldre dame-tjusande. Fru
Möller åter eger i sin lilla kyliga, stundom uddhvassa röst
en stötesten, som ej hennes temperament fylda föredrag
och konstnärlighet alltid kan bortspränga. Mest kläder
henne det muntra, pikanta, skalkaktiga, der gör rösten
tillfyllest, dess näpna höga fågelklang kan der förnöja,
intelligens och osökt lif kröna framställningens behag. I
kolora-turen, nödvändig för vissa folkvisor och polskor, märkas
dock f. n. ymnigare vakanser än under sångerskans
teatertid, då Svarta dominon, Fra Diavolo m fl. tvungo henne
att öfva mer derpå. Programmen vid dessa visaftnar kunde
ej nämnas enbart lyckade. Specielt våra fyra förnämsta
viskomponister representerades illa, dels ofördelaktigt, dels för
snålt. De nyare tillgodosågos deremot mer liberalt och en
och annan connaissance å faire såg dagens ljus, riktigt nog
också ett och annat onödigt och krystadt.
K. operans symfonikonserter ha denna säsong varit
komprometterande få. Eget nog för resten, då sjelfva
operaverksamheten en tid höll på att afstanna i följd af
de alltför kända kalabalikerna och symfonikonserter gerna
kunde ha hållits, då ju k. hof kapellet var minst inblandadt
i striden och följaktligen minst nervöst och tankspridt.
Utom Schuberts stora C:dur-symfoni, om hvilken ofvan är
taladt, har det förnämsta intresset väckts af Tschaikowskys
Symphonie pathetique, ett gripande auto-requiem, hvars
sista sats torde höra till symfoniliteraturens mest imposanta
dödsskildringar, hjerteskakande i sina grafdystra slocknande
toners natt. Af de öfriga satserna mins man med nöje
segermarschens stolta jubelklang och andantets ljufva sång.
Den oerhördt svåra symfoniens utförande lände hr
Nord-quist och hans tappra skara till lysande heder.
Sångbiträde lemnades vid samma konsert af frk. Sidner, hvars
vackra röst förkofrats genom utländska studier. Att
beklaga var sångvalet, en mer obetydlig air de ballet ur
Glucks Armide och en alldeles odräglig fransk andlig hymn.
Ur Armide kunde ju ha föredragits någon af hjeltinnans
stora arier, då ju sångerskans röst har kraft och klang nog
för denna sorts musik. Operan Armide har nu icke gifvits’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
