Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Disraeli, af Georg Adler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
ned i djupet, dock alltid till sist åter lyfte honom, den
oförvägne och förfarne simmaren, upp till ytan. Att börja
med företog han det i England dubbelt käcka försöket att
oberoende af båda de stora, växelvis regerande partierna
såsom "radikal" inkomma i parlamentet. Sedan han flera
gånger fallit igenom som de radikales kandidat, vände han
sig 1835 till de af honom redan förut respekterade tories,
utan att dock någonsin helt uppgifva den tidigare
radikalismens ideal- Ty han riktade genast den fordran till tories,
att de skulle organisera sig såsom frihetsälskande,
monar-kiskt folkparti. Sedan han äfven som tory fallit igenom en
gång, blef han 1838 tillsammans med sin vän Wyndham
Lewis, hvilken betalade de stora valomkostnaderna, invald
i parlamentet. Så hade han då äntligen tagit det första
steget på den politiska banan. Men när den unge
deputeraden undersökte resultatet af sitt föregående lif och
sträf-vande, måste återblicken nedslå honom. Han var en man
i midten af trettiotalet och hade redan gjort af med sitt
fädernearf och blifvit lagsökt för skulder på en half
million; han stod alltså materiellt sedt med undergången för
sig. I litteraturen, där han först sträfvat efter erkännande,
hade han blott kunnat förvärfva sig ett underordnadt namn.
I politiken hade han fyra gånger fallit igenom, innan den
första framgången log emot honom, och därtill hade han
på få år befläckat sig med att ändra tänkesätt, en fläck
som under hela hans lif gjorde honom till politisk
lindansare i hans motståndares ögon; och de första stegen i
parlamentet bragte honom rent af förkrossande nederlag.
Jungfrutalet, efter hvilket man plägar ställa den nye
medlemmens horoskop, kunde icke atslutas, då det genom talarens
hela uppträdande, lifliga gester och förfelade patos
framkallade en icke åsyftad munterhet och dog bort under
husets allmänna skrattsalfvor. Och torypartiets erkände
ledare, sir Robert Peel, af hvilken Disraelis hela framtid
tycktes bero, då den förre efter att hafva uppnått makten
hade att utdela alla politiska ämbeten, höll sig på afstånd
från den nye partivännen, då han icke tålte någon talang
vid sin sida och dessutom hatade Disraeli som uppkomling
och varnade för honom: “Han kallar sig visserligen
konservativ, men i verkligheten är han en socialrevolutionär af
Louis Blancs skola. “
Sålunda gjorde Disraeli sitt inträde på den politiska
arenan under bedröfliga utsikter. Och dock har han satt
allt på det enda kortet politiken; ty något “yrke" kände
han icke. Men ej ett enda ögonblick förlorar han modet!
Han tänker fortfarande på samma sätt som då han första
gången drog ut i valkampen med devisen “Forti nihil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
