Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Disraeli, af Georg Adler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2Ö7
som för Disraeli skulle blifva af den största betydelse.
1846 gjorde toryledaren Peel en svängning och slöt sig till
agitationen mot spannmålstullar. Detta steg framkallade
torypartiets splittring; en del, “peeliterna“, följde sin
mästare, under det de rättroende tories skilde sig från honom;
till de senare hörde äfven Disraeli, hvilken med alla
statsvetenskapens och satirens vapen angrep den honom sedan
länge förhatlige f. d. partichefen; Peel hade — yttrade
han hånfullt med hänsyftning på det lån ministern gjort
hos de liberale frihandiarnes idéer — öfverrumplat whigs
under det de badade och lupit bort med deras kläder — helt
visst såsom sträng “konservativ“, ty han “bevarade“ dessa
främmande kläder. Till ledare för de rättrogne tories
valdes lord George Bentinck, en man som visserligen redan
åtta gånger tillhört underhuset, men dock ännu var
nybörjare i den parlamentariska debatten; ty “man såg sällan
den eldige, högmyndige mannens ståtliga gestalt i
underhuset, där han blott tillfälligt, som om det varit hans klubb,
brukade uppenbara sig i den hvita öfverrocken, under
hvilken den röda fracken förrädiskt framlyste. Hela hans
intresse tycktes riktadt uteslutande på räfjakt och
kapplöpningar “ (Pauli, Engelsk Historia). Men nu förändrades
detta. Ty i sitt glödande hat till allt, som luktade
Man-chester-teori, vände han sig, för att göra opposition mot
den affallige ministern, uteslutande och med hela sin själ
till politiken. Vid sidan af Bentinck kunde Disraeli lätt
göra sig gällande, och då lorden 1848 plötsligt bortrycktes,
var det själfklart, att Disraeli blef hans efterträdare. Sedan
denna tid var han, så ofta tories kommo till makten,
minister, 1868 och 1874 till och med premierminister.
Hvad har nu Disraeli — från 1878 hette han lord
Beaconsfield — såsom minister uträttat för att förverkliga
sitt program? Af den del af hans politiska system, som
handlar om den parlamentariska regimens ersättande genom
en stark monarki, har han med rätta aldrig gjort ringaste
bruk; ty parlamentets herravälde är faktiskt så klippfast
grundadt i England, att blott en narr på allvar kunde
försöka att löpa till storms däremot. Men i själfva
hufvud-punkten af sitt sociala program, i befordrandet af
massornas välfärd och deras politiska inflytande har han blifvit
sig trogen; den gamle ministern behöfde icke sky
erinringen om den ungdomlige imperialsocialistiske
romanskriftställaren. Ty hvad Disraeli uträttat under de få år,
statsskeppets ledning var honom anförtrodd, är ofantligt, i
synnerhet om man betänker, huru hänsynen till den tillfälliga
parlamentspluraliteten bundo hans händer och huru han —
efter hans eget uttryck — först måste uppfostra tories.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
