Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Från Frankrikes andra hufvudstad, af Algot Ruhe. 1—3 - 1. Lyon - 2. La Fourvière
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
bergen, till Croix-Rousse eller Fourvière, en dag då slätten
ligger i dimma så har man intet sett. Men vandrar man en
kväll under lindar och plataner upp längs den slingrande
Saöne och ser de tusende småljusen på vattnet, på stränderna
och på de långa höjderna uppföra sin gnom-dans, då falla
kärleksorden lätt och man kysser sin hjärtanskär med lif och
lust. Ty här kommer ingen och stör, och här står allt det
vackra friskt och oberördt af yrkesbeundrarnes blickar, hvilka
göra berömda resestäder så olidliga. Man kan då så lätt få
den tanken, att man själf upptäckt hvarje skymt af skönhet
man här njuter, ty ingen annan står bredvid och ser sig
omkring. Och här finnes ingen som ropar efter en: hit måste
man gå, detta måste man ha sett! Ostörd kan man här föra
sin unga kärlek på vandring; hvarje ny vy ger den stämning
och närer dess eld.
2.
La Fourvière.
Högt på krönet af det östra berget står, ensam och
trotsig, Notre Dame de la Fourvière. Mellan tvänne smäckra
torn flaxar en guldskimrande ärkeängel och bakom honom
står, också hon i guld, — välsignande det vimlande djupet,
— skyddspatronessan. Milsvidt ut öfver lågslätten mot väster
och höglandet mot öster ses denna kyrkas eleganta silhouett,
medan det Eiffeltorn, som påträngande skjuter upp vid dess
sida, försvinner i solljuset. En trådbana och många lönliga
stigar föra från staden där nere genom gamla smutsiga
kvarter och stilla klosterträdgårdar upp till kyrkobyn. En hel
liten stad, som lefver på Gud och för hans dyrkan, en stad, där
det alltid är söndag, där hvarje dag säljas välsignade ljus och
fromma bilder, radband och amuletter, där hvarje dag hålles
gudstjänst och ringes med döpta klockor! Genom smala,
branta och slingrande gator vandra stilla och andäktiga
människor mot den stad, som icke kan döljas, ty den ligger på
ett berg. Klockors klang ger deras vandring styrka; sakta,
växer ljudet från den kyrka, som står väntande att försona
deras synder. Då och då skramlar försäljerskan i
butiksdör-ren med en knippa långa, tunna, vigda ljus och tillropar dig:.
»Un sou la bougie — messieurs, dames!»
Det stora templet är ännu icke alldeles färdigt — hvem
har påstått att vår tid icke bygger kyrkor? Ett sidokapell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
