Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Från Frankrikes andra hufvudstad, af Algot Ruhe. 1—3 - 3. Decentralisation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
»degeneration». Och en annan, Marins Trussy, äfven han en
provencalare har som inledning till sin stora dikt Margarido
skrifvit ett Odo å la Prouvenpo, som är i stånd att krossa
hela parnass-skolan.
Paris rensar obevekligt bort och dräper de oskicklige
och tillika de fint byggde, medan det skärper de förtjänstfulles
vapen och ger öfning i deras rätta bruk. Hvilket
skyddsmedel mot lättja och drömmeri är icke detta eggande
umgänge med rivaler. Hvilket kraftigt antisepticum mot
förvridna föreställningar om ärans värde och pris och om
krokvägar att nå henne, måste icke detta sjudande skådespel vara,
som man dagligen har för ögonen. Men för ett litet folk,
som icke förmår sätta i scen ett gladiatorspel lika vimlande
och blodigt, är det både lärorikt och uppmuntrande att ge
akt på hur blind och brutal denna konkurrens blir, när den
från en spännande täflan stegras till ett slagsmål, där det
gäller lifvet. Då faller nämligen godt och ondt huller om
buller — och det, som står, har icke alltid hufvudet, men
benen att tacka för sin goda tur. Den förargliga fataliteten
inträffar att antalet duktiga konstnärer, öfverlägsna, rutinerade
talanger ökas, medan de ursprungliga andarnas skara utsättes
för svårt manfall. Emile Bergerat — fader till 45 band! —
säger: »att förtjäna 50 öre med sin penna är i Paris icke
blott ett tröttande Herkulesarbete, på hvilket halfguden skulle
hafva betänkt sig mer än en gång, men det är tillika
resultatet af en rad sammanträffande omständigheter, så
sagolikt egendomliga, att man icke kan kalla det annat än ett
underverk!» En oegennyttig vän — han var nämligen icke
förläggare — uppmanade mig en gång på det innerligaste
att föröka franska litteraturen med ett verk, som väl skulle
hafva fyllt ett par hundra sidor: »Betänk dock, säger han,
det kan icke komma att kosta er mer än högst 700 fr. och
ni kan räkna på att få åtminstone hälften in igen som procent
af förläggaren -— och kanske dessutom ett halft tjog
friexemplar.» — »Nej, tänk ett halft tjog!» — På detta sätt har
allra största delen af de ungas böcker blifvit tryckta. Deras
artiklar, noveller och verser finna sedan ett tiotal år tillbaka
husrum i små tidskrifter, grundade och ledda af en eller annan
man med inneboende redaktörsdrift, omgifven af en liten stab,
inom hvilken måste finnas minst en kapitalist, för de dåliga
konjunkturernas skull. Ett abonnement ger rätt till att få en
sonett tryckt, och hvarför skulle man låta bli att dikta, när
man har betalt för platsen. För några hundra francs kan man
så ofta det behagas få se sin prosa på präktigt papper i
dessa asyler för husvilla. Är man dramatiker, kan man blifva
spelad på en af de många fria teatrarna, om man förmår
betala det höga pris som fordras för att sätta en föreställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
