Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Från Frankrikes andra hufvudstad, af Algot Ruhe. 1—3 - 2. La Fourvière - 3. Decentralisation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
295
och fångar i ditt guld den sol, som redan smugit sig bort
från oss? Kan jag hjälpa att jag skickar upp mot dig en
jublande hälsning till det sköna i lifvet, en munter visa om
en konstens borg, där sång pä glada melodier bryter
Ange-lus-ringningens entoniga treslag, där det predikas öfver
mäktiga tankar och där altaren, klädda med silke och sammet,
äro resta till dyrkan af hänförd kärlek.
3-
Decentralisation.
Vi lärde i skolan, bland mycket annat af samma sort,
ett ord, som slog oss genom sin stora enkelhet: Paris är
Frankrike. Det bekväma i denna betraktelse faller lätt i
ögonen, det ordet måste ögonblickligen föda franska sympatier.
Paris blef nyckeln till Frankrike, och det var både roligt och
lätt att få veta något om Paris och därmed om Frankrike.
Det var icke mindre frestande att säga t. ex. Köpenhamn är
Danmark och att så i en hast lära känna sitt grannland, sedt
från Tivoli. Tyskland däremot låter icke på detta sätt krama
sig tillsamman till en snöboll — den som har sett Berlin,
vågar icke utan vidare berätta hur det ser ut i Köln, och
detta är obekvämt och stötande. Därför: Vive la France! —
Det har i tidernas lopp blifvit riktigare att säga: Paris är
icke Frankrike, ty Frankrike blir för hvarje dag i mindre och
mindre grad den kolossala banlieuen till Paris, som det
kanske varit.
Såsom från en ofantlig fyrbåk strömmar från Paris allt
det ljus, som födes i Frankrike, tillbaka ut öfver landet och
dess gränser, ja ut öfver hela jordklotet. Fransmännen kalla
sig gärna ett folk af konstnärer, i stolt medvetande att
åtminstone i detta afseende vara öfverlägsna sina mäktiga och
starka medtäflare, tyskarna. Säkert är att i detta folk många
tro sig kallade; och lika visst är, att bakom de
världsberömda namnen står en armé af begåfningar, större och starkare
än i något annat land i världen. Man gör fynd på fynd,
när man söker i de okända namnens led, alla mörka läror
om konstens trångmål ramla tillsamman, när man modlös och
blaserad på moderomanernas banalitet och salongslyrikens
spetsfundighet, plötsligt och oväntadt möter en poet af ädlaste
sångarblod. Nere i Provence sitter en Frédèric Mistral och
jäfvar med sin praktfulla sång allt prat om »fin-de-siècle» och
an
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
