Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Sånger af Bilitis, prosadikter af Pierre Louijs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
6.
Då jag en afton satt framför porten till vårt hus,
gick en ung man förbi. Han betraktade mig, jag vände
bort hufvudet. Han tilltalade mig, jag svarade ej.
Han sökte närma sig mig. Jag grep en lie, som
stod vid väggen, och jag skulle ha klufvit hans hjessa,
om hah trädt ett enda steg närmare.
Då drog han sig tillbaka något litet, började skratta
och hviskade genom sin hand, sägande: “Här har du
kyssen. “ Och jag skrek! Och jag grät! Så att min
moder skyndade till.
Ängslig, trodde hon, att jag blifvit stungen af en
skorpion. Jag grät: “Han omfamnade mig.“ Min
moder omfamnade mig äfven och hon bar bort mig i sina
armar.
13.
De små barnen älska mig; så snart de få se mig,
springa de till mig och fatta tag i min tunika samt slå
sina armar om mina ben.
Om de hafva plockat blommor, gifva de mig
allihopa; om de hafva fångat en skarabé, lägga de den i
min hand; om de ej hafva något att gifva, smeka de
mig och nödga mig att sitta ned bredvid dem.
Därpå stryka de med handen mot min kind, de
luta sina hufvuden mot mitt bröst; deras ögon bedja
upp till mig. Jag vet nog, hvad det vill säga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
