Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Från Frankrikes andra hufvudstad, af Algot Ruhe. 4—5 - 5. Lyonesiskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kvinna gör sig värdig att kallas öfverlägsen. Många loford
ha slösats på den franska hustrun och modern, och jag tror
dem förtjänta. Det är hon som i detta konservativa och
lojala folk fortplantar traditionen, som hon vördar utan
kritik, fylld af den som hon blifvit under hela sin ungdom.
Hos sina barn inpräglar hon de lefnadsregler hon själf lärt
och betraktar den fria uppfostran, hvarmed Skandinavien till
Europas undran lyckligt experimenterar, såsom ett dåligt
mirakel. Skulle icke den moderkult, som är så.betecknande för
fransmännen, vara ett ytterligare bevis på det genomgripande
inflytande den franska kvinnan utöfvar på sina barn, En
gammal fältprest har nyligen berättat för en tidningsman, att
de döende krigarnes sista ord och tanke var: Mor! —
Intelligensen hös dessa kvinnor är helt praktisk, de fatta lätt hur
man bör handla för att nå sitt mål. Om den tillika är etisk,
om de ledas af andra grundsatser än dem erfarenheten visat
vara dugliga till befordrande af deras intressen, är föga
troligt. På teoretiska områden är deras ytlighet och oredighet
långt mera uppenbar och synlig, än hos de bildade kvinnor
som i Skandinavien och Amerika täfla om plats med mannen.
Om någonstädes äfventyr icke växa på träd så är det i denna
stad, om det är på grund af ett mera uppöfvadt skrymteri
eller därför att dygden verkligen står i ära — hvarför fråga
så närgånget? Ras, klimat och lefnadssätt gör lyonesiskan
mera kall än hennes landsmaninnor i det varma södern eller
i de muntra städerna i vester. Man skulle nästan kunna få
mod att våga sitt hufvud till ära för de anständiga damerna,
så vida man icke vore i stort behof däraf för att skydda sig
for de andra. Ehuru dessa i det stora hela icke kunna täfla
i elegans med sina parisiska kollegor eller bilda en elitkar,
som deras systrar vid Nordsjöns och Kanalens badorter,
förläna de dock i kvällstimmarna åt gator och kaféer en
säregen prägel af glittrande lif. Det är en sällsynthet att finna,
en fransk flicka med vackert ansigte. Näsorna t. ex. äro i
hög grad misslyckade — man har af brist pa bättre mast
nöjas med att finna trubbnäsan skön! — Uttrycket är
intetsägande, minen kall och trött. Men växten och deras sätt
att föra sig drager lätt uppmärksamheten från ansiktet.
Hvar-enda en af deras rörelser och ställningar är fullt behärskad,
smidig, lifiull och graciös. Deras händer äro simpla, men
fötter ser man oförlikneligt vackra i Lyon. En sadan figur
allena är i stånd att uppbära de öfverdrifna toiletter, som
utgöra dessa kvinnors lust och deras högsta ära. Deras gång
är så i ögonen fallande, jag tror de byta sätt att ga med
hvarje ny toilette; så egendomligt förtrollande är den, att
flanören, när hon trippar framför honom, ofrivilligt eller
frivilligt närmar sig för att se — och ofta — svikas. Deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
