Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Från Frankrikes andra hufvudstad, af Algot Ruhe. 4—5 - 5. Lyonesiskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^26
och där denna brytes sker det på ett visst uppseendeväckande
sätt; det är penningpåsen som remnar. Man förstår kanske
att inom sina fyra väggar inrätta sig bra och bekvämt, men
icke att gifva sitt yttre uppträdande en värdig glans. Man
visar en osäker skygghet för att misstänkas vilja pråla på
gatan och föredrar att i hemmet gifva sitt slöseri luft i
vällef-nad, komfort och den slags konst, som ter sig prydlig för
ögat. Den öfverdådiga och solida prakt, som i Hamburg —
en kusinstad till Lyon — råder i pariciernas hus, och den
furstliga säkerhet, hvarmed rikedomen där utställes, finnes icke
i Lyon. Det tyckes som om den stränga religiositet, som
genomsyrar den franska bourgeoisien i Lyon vore så
uppriktig, att den förmått dämpa de verldsliga behofven. Man
sätter större ära i att vid en presterlig insamling nämnas som
gifvare af en förvånande summa, än att på hemfärden från
kapplöpningen väcka mängdens afund och beundran för
ekipagets stilfullhet. Halfva året bor den förmögna familjen på
landet. Ett halft år kan man sålunda lefva i Lyon i ostörd
tro, att det är en stad i saknad af eleganta damer. När
Madame bor i staden, är hon svårtillgänglig för en främling.
Hon barrikaderar sig bakom fönsterluckor och persienner
samt hänger färgadt musslin för sina fönsterrutor och blott
för de mest pålitliga rekommendationer öppnas hennes dörr.
Den hemmets öppenhet som i Skandinavien tjusar en
främling, finnes icke här, men har man en gång lyckats eröfra
gästfrihet, kan man komma och gå som under eget tak. Den
uppmärksamhet och ömhet, som då slösas på gästen,
kommer honom lätt att glömma det kalla försiktiga mottagandet.
En värdinna, då hon mottager sin gäst — kom me han än
från ett af Europas mest belefvade land — synes för denne
under konsten att vara angenäm, liksom upptäckte hon med
ett ögonkast ens mest känsliga egenheter, glider hon kattlikt
mjukt med smidiga ord in i ens försvarslösa hjärta. Hon
behärskar frasen med en öl vad fäktares säkerhet; aldrig går
hon för långt, pilsnabb drager hon sig tillbaka, än för att
locka, än för att lugna; länge leker hon i ord, än obestämda,
sväfvande, än klart inträngande omkring den punkt på
mannens harnesk, som hans fåfänga gjort sårbar. Hon talar om
dig själf, och om det hos dig, som du hälst själf talar om.
Lika formfulländad som konversationen är hennes takt och
sätt att vara. Man blir aldrig satt i förlägenhet genom fjäsk,
krus och närgångenhet, men man blir bortskämd genom en
hänsynsfullhet, som alltid i förväg anar hvad man önskar.
Allt vid bordet och i huset ställes till ens förfogande, men
icke på en gång, ännu mindre en gång för alla, utan
småningom i rätta ögonblicket, så att valet af ja och nej faller
lätt. Det är genom sitt väsen och sin karaktär som denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
