Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Om förvärfvade egenskapers ärftlighet, af E. V—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
335
emedan han ärft refiex mekanismen: knallsensation —
framsprang.» (Weismann).
Och hur skall man kunna tala om ärfda vanor i fråga
om de talrika instinkter, som endast en enda gång under
indi videts lif visa sig? »Bi-visen företager blott en enda
gång sin parningsflykt, och huru många och komplicerade
instinkter och reflexmekanismer spela ej in däri!»
(Weismann). Så är också förhållandet med talrika insekters
äggläggning. »Hur skall väl öfning kunna haft något inflytande
på uppkomsten af den instinkt, enligt hvilken vår nässelfjäril
lägger sina gröna ägg i enradiga långa pelare, så att de ha
en alldeles utmärkt skyddande likhet med blomknopparna på
brännässlan, af hvilken larverna skola hämta sin näring?
Djurets handlingssätt beror uppenbarligen på medfödda
anatomiska och fysiologiska inrättningar, på ovariets och
äggledarens byggnad, på det samtidiga mognandet af ett visst
antal ägg och på vissa mycket komplicerade reflexmekanismer,
som tvinga det att på ett bestämdt ställe på en bestämd
växt lägga sina ägg.» (Weismann). Och antagligen utlöses
denna mekanism genom något sinnesintryck, en syn- eller
luktsensation eller kanske genom bådadera. Och till att
skapa en sådan drift är intet annat än det naturliga urvalet
i stånd.
Man torde kanske invända, att hos människan utom de
medfödda instinkterna äfven förekomma anlag af så
sammansatt natur och så hög utveckling, att de ej kunna uppstå till
följd af blastogena variationer och ej heller stegras genom
naturligt urval, alldenstund de ej äro nödvändiga för seger i
tillvarons kamp. Hit höra talangerna. Där, tycker man,
måste tillgripas antagandet af uppöfvad färdighet, som gått
i arf. »Visserligen måste man medgifva, att talangen hos ett
individ kan höjas genom öfning, och vore anlag för musik,
målning, skulptur, matematik enkla storheter, som berodde
på närvaron eller frånvaron af ett visst organ i hjärnan,
kanske man måste tänka på öfverflyttandet af öfningsresultat
från en generation till en annan. Men talanger bero ej på
ett sådant hjärnorgan, de äro ej enkla storheter utan
kombinationer af andliga anlag af ofta högst sammansatt natur;
de kunna bero endast på särskild irritabilitet och lättare
ledningsförmåga hos vissa af hjärnans närvbanor, troligen också
på starkare utveckling af vissa hjärnpartier. Och intet bevis
finnes på att talanger genom öfning under en lång
generationskedja stegrats. Visserligen lär oss familjen Bach, att den
musikaliska, och familjen Bernoully, att den matematiska
talangen kan ärfvas flera generationer igenom, men talangen
når i båda fallen sin höjdpunkt i midten af generationskedjan,
ej i slutet, som man skulle vänta enligt hypotesen om
sum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>