Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Från Stockholms teatrar, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar.
Några reminiscenser.
Glädjen jag erfor då jag för några dagar sedan åter fick
skåda de älskliga intagande skådespelarinnor och de ståtlige
manhaftige genialiske skådespelare, hvilka jag sedan flera
eller färre år tillbaka egnar en lika varm som oskrymtad
beundran, har tyvärr varit blandad med en viss bitterhet,
uppkommen af svåra samvetsförebråelser att sedan våren ha så
många program obeskrifna och därigenom försummat så
många tacksamma anledningar att sjunga dessa konstnärers
och deras teaterchefers lof, att i hänförda ordalag beprisa de
förras individualiseringskonst samt smidiga teknik och de
senares utomordentliga smak vid programmens utväljande och
besättande. Denna oförlåtliga försumlighet har vållat att jag
glömt bort en hel mängd vackra saker, jag då skulle
kunnat komma med. Är det så, att man genom hysande af
goda föresatser, dem man ej förverkligar, hjälper till att
sten-lägga vägen till afgrundsriket, så har jag i detta tall
maka-damiserat en ordentlig vägbit. Mångfaldiga gånger har jag
varit besjälad af de allra bästa afsigter både att se dittills
försummade program och att skrifva öfver hvad jag verkligen
sett. Men det må nu ha varit djäfvulen, världen och vårt
eget kött eller ock den på vårkanten kroniskt påkommande
antipatien mot teatergyckel som varit vållande, så har jag nu
endast att albedja min syndaskuld söm en lättjefull recensent
och af de spridda reminiscenserna söka fläta ihop en liten
anspråkslös blomsterkrans och i allra största ödmjukhet
nedlägga densamma vid foten af den nutida stockholmska
dramatiska teater — konstens altare.
Hvad som jag kanske känner bittrast är att genom mitt
eget förvållande min menlösa själ ej fick bada sig i den
oskuldsfulla njutningen af »Blommor i drifbänk» —- det hade
varit något for den — och mitt svärmiska intresse för kvinlig
grace gick miste både därom och »Sju flickor i uniform».
Tyvärr var jag ej hällef med om det utomordentliga program
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
