385 (Nordisk revy för litteratur och konst, politik och sociala ämnen / Årg. 3. 1897)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Från Stockholms teatrar, af Gasparone

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

385

I den allra största tänkbara frihet framfördes sedan
slutligen luftballetten: kläderna för sig, kropparne för sig och
ljuseffekterna höllo sig också mycket oberoende af den
re-glementerade kombinationen och ingingo ogeneradt på egen
hand de mest fantastiska oberäknade inbördes föreningar.
Det enda, som var stadigt och solidt i hela tillställningen
var trådarne, medelst hvilka luftens skönheter skulle fladdra
upp mot himmelen men de voro alldeles för stadiga och
synliga. Den där skilsmessan mellan kläder och kroppar skulle
i och för sig kanske varit ett fyndigt och publikattraherande
grepp, om det varit Vasateatcrns vanliga, fysiskt så
förtjusande harmoniskt utbildade balettkår — frknar Gottschalk,
Borgström, Olga Andersson, fruar Ranft och Rönnblad —
som dinglat eller flugit i luften, men nu var det skrangliga
13—14-åringar som hade att bedrifva sin lilla aeriella sauterie.
När man minns Grigolatis på Nya teatern och sett
afbildnin-gen af Rustan som Grigolatis i en göteborgsk nyårspjes för
10 år sedan, var det med ännu större ästetisk missräkning
man gick från Vasateatern efter luftbalettens première.

* *

Alldeles likgiltigt om det var direktör Ranfts oroliga
mångfrestande arrangemangslusta eller hr v. der Ostens
tilltro till omotståndligheten af det egna konstnärskapet, som
man har att tillskrifva den Ostenska sejouren å Arena-teatern,
så var det sannerligen briljant och ett glädjande tidens tecken,
att sejouren blef ett enda stort fiasko från början till slut,
hvadan hufvudstaden borde för framtiden kunna vara lugn för
ett återupprepande. Det vore äfven på tiden, att svenska
landsorten ginge fri från denna segslitna allt besynnerligare och
vårdslösare tysk-svenska artistiska blandningsprodukt. Efter
den kuriösa slutligen om teaterband starkt påminnande Osten—
Dorsch—Hjertstedtska tournén for 7—8 år sedan och det af
von der Osten ensamt bedrifna i vissa afseenden mindre
fördelaktigt bemärkta ambulerande teatergeschäftet ett par år
senare, hade man verkligen kunnat förvänta, att hr von der
Osten skulle, om han envisades att hålla sig kvar på svenska
teatermarknaden, åtminstone inskränkt sig till mera undangömda
och aflägsna orter.

Här är icke meningen att skrifva ens utkast till en
historik öfver utvecklingsskedena nedåt i det von der Ostenska
artistskapet, som när det införlifvade sig med Sverige en tid
bortåt var rätt nog sympatiskt. Därför skall ej heller här
ordas om det sätt, hvarpå han nu utförde sin Othello eller
någon annan af de där gamla uttröskade bravurrollerna som
tyckas skola i alla evigheters evighet komma att utgöra huf-

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 20:09:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/nordrevy/1897/0389.html

		Nordisk revy för litteratur och konst, politik och sociala ämnen / Årg. 3. 1897 / 385 (1895-1899) With: Erik Thyselius Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|