Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Från Stockholms teatrar, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386
vudparten af hans repertoar till uppbyggelse för publik och
kritik. Hans omgifning denna gång, såväl den medförda som
den lånade, företedde på det stora hela en bedröflig harmoni:
en Desdemona (frkn Sundeil) som med all sin forcerade
in-genuesötma föreföll redan vid scenen inför senaten oroväckande
rutinerad och medveten, en Jago (en ung hr Ödberg), hvars
lidelse och bofskap förnämligast manifesterade sig i
märkvärdigt valda benställningar, en Rodrigo, i hr Klintbergs
ske-pelse en sällsam blandning af Andreas Blek om Nosen och
fransk fars-cretin, en Brabantio med hr Sternvalls patos,
deklamation och grimaser.
Det var visserligen omöjligt att fullt seriöst debattera
den Lindenska kandidaturen som Rundbergs efterträdare, men
man måste oförbehållsamt erkänna, att hr Linden eger
mycket stora förtjänster som Arenateaterns operettregissör och i
sin mån bidrager till den operettens seconda primavera, som,
sådan den nu är, för tillfället blomstrat upp inom
hufvudsta-dens hank och stör. Men ett betänkligt fel låter han komma
sig till last: han innehar icke den energi eller myndighet
eller kanske rent af icke den urskilning och smak, som
fordrades för att behörigen beklippa de groteska utväxterna på
den hemmagjorda Strömbergska öl- och toddydoftande espriten.
En teaterdirektör och regissör, som tolerera, kanske beundra
slikt som hr Strömberg kväll efter kväll tillåter sig, vore då
sannerligen vid gud inte bättre värda än att arm i arm med
hr Strömberg bege sig ut på skoj och gyckel till
uppbyg-gelse för marknadspublik och dess gelikar. Hr Strömberg är
värst som Lambertuccio i Boccaccios; i Sköna Helena är han
nog ibland odrägligt frikostig på sina specifika kvickheter, men
han är dock där emellanåt ofantligt skrattretande med sitt
utseende å la gammal käring. Det vore ju för sorgligt om
inte hans jäktande efter lustigheter och pointer skulle någon
gång krönas med framgång. En blind höna hittar också ett
korn, heter det. Hr Strömberg har ju nu i så många år
agerat som komiker på scenen, på varietéestraden och i sina
kotterikretsar, att han bör ha förvärfvat en kolossal rutin,
och med rutin och tilltagsenhet kommer man långt vid
teatern.
Det synes ha gjort en stor del af den stockholmska
operettpubliken och oprettkritiken godt att ha varit försatt på
de senaste årens erbarmliga förknappning i fråga om
operettartister och operetter. Ty fastän stackars hr Ranft synes
uteslutande vara hänvisad till att vända på operettfjärdingen, sa
tyckas nyssnämnda parter ändtligen ha vaknat till insikt, att
Sverige verkligen eger i Anna Norrie en äkta gedigen
konst-närinna, i jämförelse med hvilken de eljest så naivt och
orimligt beundrade små operettprinsessorna Lundberg, Berg, Lindzén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
