Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Från Stockholms teatrar, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
389
Det var en ovanligt bedröflig tillställning den där
invig-ningsrepresentationen på »den lustiga teatern»: En lång lång
sentimental Victor-Hugo-ballad, ett musikaliskt-dramatiskt
pot-pourri från den icke precis så sällsynta Regina von Emmeritz
etc., med det sorgfälligaste undvikande af all ursprungs- och
lånebeteckning, några kungamasker, som ej alltid voro så
värst lyckade hvarken i fråga om likhet eller changemangen’s
verkställande, några smidiga minörpojkars lekar och upptåg
med tunnor och så till sist ett prof på 70-talets
upsaliensi-ska idealistgenerations allt annat än idealistiska och
smakfulla esprit, som är sådan att man har mäkta svårt att äfven
med bästa vilja i världen intala sig den myten att ens
humöret och schvungen vid ett studentspex i själfva Upsala
nu skulle kunna få anrättningen att glida ner och synas
verkligt rolig. Det återstår för en så korrekt och
konservativ samt ideelt anlagd man som hr E. G. att bevisa det utmärkta
i att icke låta sådant där vara kvar i det förgångnas dam där det är.
Måhända hade den vackra tanken föresväfvat hr
Gran-dinson att genom sitt varde realisera begreppet litterär varieté
och då har man ökad anledning att beklaga att försöket skulle
slå kapitalt slint från första stund och att det enda som
åstadkommits varit någon märkvärdig blandningsprodukt af enkel
varieté, förlegad upsaliensisk grofkornighet och konstladt
patriotiska stämningsstunder, hvadan rätta benämningen synes
böra bli en kvasipatriotisk varieté, men för att dragas ned
till sådant är väl patriotismen alldeles för god.
Försöken som sedan gjorts att lätta och muntra upp
programmen ha varit skäligen tama och matta och hr
Gran-dinson är med alla sina regissörsintressen dock
uppenbarligen renons på det humör och det fräjdiga mod samt blick
för hvad publiken behöfver i en viss situation, som äro
nödvändiga förutsättningar för att kunna något så när
tillfredsställande administrera en sådan anstalt, som för resten så
innerligt väl hade behöfts vid denna utställning. Ty hur kär
den än blifvit oss och hur stolta vi än kunna vara öfver
densamma, lider den dock af den kgl. svenska högtidligheten,
som väl kan tillåta folk spela på tombola och förtära
kopiöst med öl, punsch och korf, men känner sig djupt
schocke-rad vid tanken på att ett glas punsch förtäres en stund på
en sommarkväll vid åhörandet af en piffig visa föredragen af
en piffig fröken. A propos detta så käns det litet frestande
att titta litet närmare på utställningens »festkomité», som gör
ungefär lika bra skäl för sitt namn som hr Emil Grandinsons
teater för sitt.
* *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
