Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Från Stockholms teatrar, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388
ha uppfattning af sin roll. Pigg och charmant som Orestes
var fröken Gerda Nilsson någonting utomordentligt som
Fia-metta. Jag tror mig minnas alla de andra som spelat den
rollen här i Stockholm: Cecilia Andersson-Sköldberg, Bella
Wennberg, Maria Laurin, Anna Pettersson, Anna Carlbäck
och möjligen några flera knoppande skönheter och talanger,
men jag tvekar icke att påstå, att uti hela denna mycket
intagande krets af ungdom och behag fröken Gerda Nilsson
icke blott var den allra bästa Fiametta, utan ock — huru
förmätet det än må låta — den enda, som lyckades gifva en
fullt riktig och klar föreställning om hvad Fiametta verkligen
skulle vara. Hon är graciös och behaglig, smidig och nätt.
Hennes lilla klena röst har under Signe Hebbes ledning
utvecklat sig snart sagdt mirakulöst och den smälte förträffligt
ihop med fru Norries. Deras duett i sista akten af Boccaccio icke
blott sjöngs vackert, utan gjordes äfven dramatiskt liftullt.
Af de öfriga var nu hr Rönnblad tråkig som Agamemnon,
men ändå ett himmelrike mot hvad han var som prinsen i
Boccaccio, där hans glädtighet och liflighet var idel
ansträngning. Hr Hultman och en hr Bergman voro ett par ganska
tråkiga och dåliga Ajaxar. Hr Franck, som är en de där
talanglöse, ytterligt enkla artisterna hvilka hr Ranft har på sitt
samvete att ha återfört hit, sedan hufvudstaden äntligen en
gång lyckats bli dem kvitt, var en gräslig Akilles. Hr
Wahlboms Calchas var visserligen icke den Calchas man drömt
sig, men som hr W. är en rutinerad och god
karaktärsskå-despelare, reder han sig alltid tämligen åtminstone. Frkn
Lindenau, en skönhet utom scenen, har på scenen ett stelt
dockansigte, men tycks besitta en icke så oäfven sångröst.
Om fru Lindström har jag redan talat.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
