Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Wieneroperetten, af Richard Wallaschek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
391
Wieneroperetten *).
I åratal ha publik och teaterdirektörer väntat på ett
musikaliskt sceniskt verk i den lättare genren, hvilket på
nytt skulle taga de djupa lagrens fulla intresse i anspråk.
Upprepade gånger har man under denna tid af
framgångs-löshet för den modärna operetten riktat ögonen på Johann
Strauss, men redan omöjligheten för hans bästa verk,
“Läderlappen att vinna fotfäste utanför det tyska
fäderneslandets gränser, måste ingifva hans största beundrare
misströstan. De ha det oaktadt icke uppgifvit sitt forna
anhängarskap, — utan att se sina förhoppningar uppfyllda
ha de bevarat den största välvilja för alla hans senare
arbeten. Så mottogo vi nyligen det yngsta af dem,
“Förnuftets gudinna“. Med den likbenämnda gestalten från
franska revolutionen har verket blott indirekt något att göra.
En gatsångerska, som i Paris verkligen spelat denna roll,
kommer till lägret vid Chalons och finner där en flyende
comtesse, som falskligen utgifvit sig för förnuftets
gudinna. De förvecklingar, som härigenom uppstå, upplösa
sig, innan de ännu hunnit verka riktigt, i fånigt skämt och
det hela slutar med öfliga giftermål. Att spilla ord på den
torftiga “handlingen“, som icke väcker det ringaste intresse
och icke förråder den blygsammaste fyndighet, torde vara
öfverflödigt. Det intrycket är allmänt, att äfven denna
operett förfelat sitt syfte, och allt allvarligare tränger sig
den frågan upp, huru det kommit sig, att en förut så
populär genre förlorat sin dragningskraft, och hvilken
ersättning framtiden1 förmår gifva i stället.
Ett äkta konstverk har operetten aldrig varit, den har
alltid varit ett mellanting mellan konst och spektakel, mellan
teater och tingeltangel, och i denna halfhetsställning ligger
äfven hufvudorsaken till dess sjunkande. Dess skapare ha
tagit sin uppgift för lätt, de ha underskattat svårigheterna
*) Ur »Die Zeit.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
