Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - På väg mot paradiset, af Algot Ruhe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
427
Vill hon att desse starke skola tjäna genom sitt id och sitt
snille dem, som hon vill bevara? Ja, ja, så är det på
jorden: de som gå i odlingens ok äro blomstersjälarnes
omedvetna slafvar. De, som rödja och bygga i sitt anletes svett,
göra lifvet ljuft för dem, som fattat den prunkande och
doftande blommans hemlighet. Men tala då natur, ty om
de visste — kanske lade de händerna i kors och hunne
upp till ljuslandets flodbrädd. Var det kanske din röst,
som talade ur hans mun, sem lärde oss att skåda liljorna
på marken. Talade du ock genom honom, som uppfann
konsten att nå vishet i åskådning af ens egen nafvel.
Efter dem ha kommit högröstade, falska profeter, som vändt
upp och ned på din visa ordning och fått människorna att
tro på handlingen såsom varande dig täckelig och att
grubb-laren, lutad öfver sig själf, skulle vara en odåga.
Jag undrar storligen öfver att jag blifvit utvald. Jag,
en själfvisk enstöring, som vann min föda utan att slita
ondt, som studerade blott för att njuta mina villfarelsers
dödskamp och nya villfarelsers glädjestrålande födsel, som
tänkte blott därför, att det var mitt väsen emot att låta
bli, ty aldrig, det visste jag, skulle jag nå ett mål och ett
resultat. Jag har låtit några utsökta diktare och
konstnärer tjäna mig som eggelse till att drömma, dem har jag
älskat, jag har till och med beundrat dem. Ar det detta,
som du räknat mig till förtjänst, att jag icke lät någon
dag gå till ända utan att med någon af desse store
vänner tillbringa en och annan timme i hänförd betraktelse.
Hvad har jag gjort, hvad har jag verkat? Sök om tio år,
sök om ett, sök i denna stund på jorden något, som
utgått från mig, något som kan föra mig, om än namnlös
genom tiderna, något som skulle ha saknats, om jag icke
blifvit född! Ett intet är mitt lifs verkan och rest. Och ett
sådant lif får en sådan lön. Så lätt skulle det vara att få
känna ett helt lifs törstande längtan stillad. Men är
saligheten så lättköpt, barmhertiga natur, låt mig då bli
ensam också här, ty mina medlycklige skulle annars kunna
falla mig till besvär. Jag har längtat, men icke efter detta,
ty jag fruktade att narras. Men det jag här kännt är
detsamma i fullkomnad form som jag kände där nere. Som
en okänd pilgrim vankade jag genom jordens verklighet
med blicken irrande hinsidan synranden. Jag har icke
lidit eller helt litet, ty min trånad var mig ljuf, och vardt
jag hugsvalad en gång i fantasien, så mindes jag det
länge. . ,
Stormäktiga natur, alla mina frågor äro blott jubeliop
för det du tillfredsställt min mot dig svingande aning. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
