Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Från möten och kongresser, af Gil Blas. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452
Här liksom på alla områden föder nödvändigt den
vetenskapliga metoden, då den samvetsgrant tillämpas, vida, öppna
vyer och omdömets åtminstone relativa opartiskhet. Den
praktiska värkan af en religiönsvetenskaplig kongress är
att åstadkomma närmanden, att väcka sympati och förmedla
tanke- och känsloutbyten mellan människor, som trodde
sig åtskilda genom afgrunder och afskydde hvarandra,
emedan de icke kände hvarandra. En dylik praktisk värkan
kan dock hvarken vara det närmaste målet för eller det
direkta syftet med den kongress, hvärom jag talar och
hvars främsta omsorg är af uteslutande vetenskaplig
natur. “
Må man särskildt lägga märke till hvad Sabatier säger
om Max Müller och äfven till dessa senare, af mig
kursiverade ord samt därmed jämföra den Winterhielmska
uppfattningen.
Af hvad Sabatier i det följande yttrar bör det också
ha sitt intresse för den svenska allmänheten att taga del af
hvad som enligt hans åsigt utgjorde stora anledningar till att
Frankrike skulle vara representeradt i en sådan församling.
Med Anquetil, Burnouf, Mariette, Renan (!!), James
Darmes-tetter och många andra har det redan från seklets början
på ett mycket storartadt sätt medvärkat till förberedelserna
och uppkomsten af religionsvetenskapen, hvilken för öfrigt
sedan 1882 är representerad vid Collège de France genom
en lärostol, som Albert Reville redan tio år förut hade
gjort berömd vid Sorbonne genom sektionen för religiösa
vetenskaper. Den nämda vetenskapen har dessutom sitt
auktoriserade organ i “Revue de 1’histoire des religions"
och äfven sitt mycket originella museum: musée Gruimet.
En passant och luifvudsakligen för kuriositetens skull
må till slut anföras litet af hvad han säger om
kongressens ordförande, biskop v. Schéele, som personlighet, hos
hvilken han för resten finner “en stor dekorativ värdighet",
hvilket är ju inte så illa uttryckt. Biskop von Schéeles
röst är, säger han, befallande och skapad att göra sig
åtlydd. I hela hans person finnes något ännu ungt och
kraftigt. Han är troligen psykiskt hvad han synes vara
fysiskt. Det är en stark ande, en mycket brinnande
praktisk fromhet, som dock är förbunden med stora vidsträckta
vyer. Biskop S. har en stor auktoritet och ett stort
anseende bland det yngre svenska prästerskapet.
Af professor Sabatier böra således åtskilliga af
kongressens vederbörande och stora deltagare- och
åhörareskaror kunna lära sig ,att namnet Renan bland store
vetenskapsmän och utanför Sverige äfven bland fromme män
har en helt annan klang än hvad de med sina begränsade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
