Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Från möten och kongresser, af Gil Blas. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
457
på större själfstyrelse. Bland annat från samma möte att
annotera voro dels några tecken på tillvaron af en rörelse
bland de yngre och dels uttalanden till förmån för kvinliga
krafters användande inom apoteksväsendet.
Man mins, hurusom uti Ibsens Samfundets Støtter den
manliga hufvudpersonen i slutet yttrar några mycket vackra
ord om kvinnornas mission att vara samhällets pelare. Utan
att inlåta sig på något smicker, kan man icke annat än på
det lilligaste erkänna, att förhandlingarna vid
kvinnokon-gressen, det s. k. svenska kvinnornas nationalförbunds
konferens, som i parentes anmärkt afslutade den så
långa serien af möten, utgjorde — på ett par
undantag-när — högst respektabla vittnesbörd om hvad den svenska
kvinnorörelsen hittills kunnat uträtta för kvinnans egen
själfständighet och höjande samt omedelbart eller
medelbart för samhället i dess helhet. I samband därmed
vittnade de ock i hög grad aktnings bjudande om de svenska
kvinnornas sammanslutningsförmåga och icke mindre om
deras mycket allmänna förmåga att uttrycka sig klart och
koncist och både till innehåll och form förträffligt. Jag
fäster mig härvid icke alls vid sådana utmärkta talarinnor
som fröknarna Ellen Key och Anna Sandström, ty deras
stora talang är ju sedan gammalt allmänt bekant, men
äfven de flesta andra föredragshållarinnor stodo, låt .vara att
de vanligen hade skrifna anföranden att stödja sig vid,
dock i ofvannämda hänseende fullt i jämb’redd med, ja
mången gång högre än de flesta herrar som yttrat sig vid
sommarens föregående kongresser. Af allt framgick, att
ordföranden fru Anckarsvärds yttrande om att talets konst
icke vore ett af de svenska kvinnorna ännu eröfradt område
var något för anspråkslöst.
Vid mötet hade man tillfälle att höra två
kvinnosaks-kvinnor och talarinnor från Norge, fru Margareta Vullum
och frkn Gina Krog. Det var en intressant bekantskap:
båda voro uppenbarligen mycket talangfulla och rutinerade
i det talade ordets konst; mig tilltalade den förstnämnda
mest, ehuru jag tror att den andra, som föreföll mig icke
följa samma klara “greie“ linier som den andra, tycktes
knipa kvinnopubliken i ännu högre grad. Det var en
pa-fallande och distinkt skillnad mellan dessa och de svenska
talarinnorna till yttre personlighet och sätt att tala. De
båda från Norge voro icke blott större och kraftigare, utan
äfven mera dramatiskt, mera agitatoriskt anlagda; de voro
antagligen vana och lämpade att uppträda inför och
suggestera publiken på större offentliga möten; de hade liksom
gått i skola hos Björnssons kraftiga, breda, dramatiskt
vei-kande retorik och patos. De svenska däremot, de voro så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
