Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Från möten och kongresser, af Gil Blas. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45§
innerligt mildt och mjukt kvinliga med något ganska
tillbakadraget hos sig och tycktes af naturell och sätt vara
hänvisade till att som talarinnor uppträda egentligen endast uti
föreningslokaler eller i allmänhet bland en mindre krets af
bekanta.
En icke så ovanlig typ bland de svenska och finska
kvinnosakskvinnorna var en fysiskt mycket kraftigt bygd
figur, axelbred och stadig i alla afseenden, ja så stadig, att
det icke blott gaf syn för sagen, att vederbörande stodo på
sina egna ben här i världen, utan ock så, att man nästan
spontant tänkte sig, att de om sågälde skulle kunna taga sin karl
i kragen. Men det evigt kvinliga förnekade sig gemenligen
icke i den milda rösten, som genom kontrastverkan med
det yttre kraftiga omhöljet verkade nästan onaturligt mild.
Till nämda typ hörde ock gärna det där osmakliga kortklippta
håret, d. v. s. utbytet af en af kvinnokönets naturligaste,
vackraste prydnader mot en af de symboliska
öfvergångs-formerna till det tredje könet. Men hos andra kunde man
tydligt märka spår till, att den älskvärda kvinliga
behagsjukan icke ens hos mycket prononcerade och till eller
öfver den bekanta obestämbara åldern hunna
kvinnosaks-kvinnor vore alldeles försvunnen: exempelvis onduleradt
hår, modern kamning, moderna hattar, färger och snitt etc.
Den förebråelse detta de svenska kvinnornas möte
fått mottaga att vara ett öfverklassmöte var visserligen så
till vida berättigadt, som det så godt som uteslutande
befattade sig med medelklassens kvinnors angelägenheter.
Men alla andra sommarens större möten ha icke varit
annat än medelklass- eller öfverklassmöten, och de svenska
medelklasskvinnorna torde mer än de allra flesta af
medelklass behöfva genom organisation arbeta på genomförande
af sina berättigade ekonomiska, sociala och rättsliga kraf:
de äro kanske för mycket själfva i behof af inbördes
medverkan och stöd för att i större samlad grupp och med
någon större effektivitet ännu kunna taga sig an
underklasskvinnornas sak. Icke häller får man alldeles glömma de
enstaka försöken i sådan riktning, exempelvis Fredrika
Bre-merförbundets arbete på hämmande af den olycksbringande
utförseln af kvinlig svensk arbetskraft till de danska
hvit-betsfälten. Märkligt var det ock att äfven från ett så
konservativt håll höra fördomsfria uttalanden till förmån för
underklasskvinnornas anslutning till fackföreningsrörelsen.
Och det mycket välmenande syftet med det kvinliga
arbetet i F. V. O. till förmån för underklassen måste erkännas,
äfven om man tills vidare står ganska undrande och
spörjande i fråga om de praktiska metoderna och
resultaten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
