Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Ett och annat om jubileet och utställningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
465
Ett och annat om jubileet och utställningen.
Många och stora granna ord hafva af jubileitalare och
jubileiskribenter på vers och prosa talats och skrifvits om
Sveriges framgång och lycka båda under och i följd af
konung Oskar ILs regemente. Men de som så hafva talat
eller skrifvit hafva ofta nog så öfvermåttan bredt på och
med konstlad färgprakt öfverlastat de ljusare partierna och
så totalt glömt bort att teckna skuggorna, så att taflan
öfver de gångna tjugufem åren blifvit på långt när icke
sann. De hafva medvetet eller oafsiktligt sökt i sina
skrifter och tal förvandla konungen från en ärlig och ädelt
syftande man, hvars sträfvanden i icke få fall varit och
helt naturligt äfven måst vara ensidigt riktade och
mången gång varit krönta med allt annat än framgång, till
en sagolik, öfvermänsklig gestalt som vinkande med sin
trollstaf låter allting spira upp rikt och lyckligt och
därigenom är källan till allt godt och härligt. Vore jag from,
skulle jag ha önskat tillropa dessa forceradtjubileiyrande
och jubileumkrypande talare och skribenter ett: soli døo
gloria. Men då jag icke är det, utbyter jag de orden mot
ett: måtta i allt! Bringen å edra landsmäns vägnar den
jubilerande konungen ett uppriktigt tack för det goda han
personligen medverkat till. Däruti och uti hyllningen af
de många vinnande personliga dragen samt af hans
utmärkta representativa egenskaper skulle och kunde alla ha
mötts, hvilka politiska och sociala meningsskiljaktigheter
än må eljest hålla dem från hvarandra. Hvad och hyar
anslutningen nu kunde brista har sin naturliga förklaring
i det öfvermåttan teatraliska och den beskäftigt fjäskande
bysantinismen, som fingo alldeles för mycket inkräkta pa
en dylik jubileihögtidlighets rätta uppgift, nämligen att vara
en i manligt värdiga, enkla former framförd lyckönskan
till gångna år och till en fridsäll ålderdom samt ett
nationens och monarkens inbördes tack för godt samarbete.
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
