Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Ett och annat om jubileet och utställningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466
Ett jubileitack, som förmodligen icke gick till kungen
fram vare sig uti de officiella eller själfpåkallade
uppvaktandes vältalighetsprof, men i stället så mycket varmare
och uppriktigare i tysthet egnades konung Oskar från
många på bärg och i dalom, var inspireradt af den
föreställning, att han personligen gripit in för att vara med om
att dämpa den upphetsade krigiska stämning inom vissa
grupper, hvilken här om året hotade att leda till ett nesligt
af-brott uti den fred Sveriges folk lefver i och vill lefva i.
De fjäskiga panegyrikerna ha i verkligheten gjort
konung Oskar en bra dålig tjänst med sina öfverord om
Sveriges utomordentliga lycka under hans regentstid och
om denna lycka såsom egentligen och ytterst beroende af
honom personligen. Är det så, att en konung skall hafva
pris och ära för allt godt som inträffar, under den tid
han sitter på tronen, så kräfva ock rättvisan och
konsekvensen, att han äfven får taga skammen för det mindre
berömvärda, som under samma tid passerar. Därför hade
de handlat aktningsfullare både mot hyllningsföremålet, sig
själfva och sina åhörare samt den allmänna moralen och
den historiska och psykologiska sanningen, om de visat sig
något bättre ihågkomma, att äfven konung Oskar är som
flertalet människor mycket beroende af omständigheterna och
sin milieu samt att han på långt när ej lyckats och
mäktat genomföra, hvad han konkret eller generelt kan ha
önskat uträtta och trott sig mäkta med.
Hur lysande än det facit må te sig, som man nu
anser sig berättigad uppställa i afseende på Sveriges
materiella och kulturella utveckling under dessa tjugufem år,
så har det dock icke alltid låtit så bra. Man behöfver gå
blott tio, tolf år tillbaka i tiden till tullmänniskornas
klagovisor öfver den allmänna genomruttenheten i Sveriges
land. Men äfven om man lämnar dessa jeremiader och
agitationsnummer åt deras värde, så finnes dock ett par
omständigheter, som kasta sina stora djupa slagskuggor
öfver denna konungens tid och som det är mindre
uppbyggligt? men dock tyckes behöfiigt att vid detta tillfälle
erinra om.
Det ena som åsyftas är det allt mer häjdlöst och
hänsynslöst till system öfvergångna sträfvandet att både på
det allmänna och i all synnerhet på de mindre och svagare
uti samhället välta öfver de bördor, som i ett eller annat
afseende falla de maktdelegande till obehag och besvär,
i hand i hand hvarmed pågår en allt allmännare
petrifice-ring af samma delegares sinnen i egoism och hånfullt
förakt för de andres rättsanspråk, önskningar och behof.
Tullbeskattningshistorien under senaste deceenniet har så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
