Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 6
- Några tankar om begreppet reaktion, af Rudolf Kjellén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
474
Men den som vill med allvar intränga i det politiska
lifvets väsen, han tål icke bindlar för ögonen —- han går
själfva slagordet in på lifvet, för att efterse om det
verkligen gömmer den absoluta sanning som partidogmatiken
hos detsamma postulerar.
*
Det behöfves ju från själfva början icke mycken eftertanke
för att inse, att det raka framsteget icke under alla
omständigheter är nyttigt eller ens rådligt. Antag att en afgrund
öppnar sig framför foten, skall man då för
framåtskridandets skull taga ut steget tills man stupar i densamma? Ser
man då icke, att under sådana omständigheter de mäst
framskridne just äro de som äro fördärfvet närmast? Alltså,
om verkligen ett folk slagit in på en farlig
utvecklings-riktning, då är det uppenbart att en reaktion, ett
återvändande från afgrunden, är den enda rätta politiken.
De som blindt fördöma all reaktion måste alltså, därest
de eljest hafva någon konsekvens i sin tankegång, anse,
att folken öfverhufvud ej kunna af sig själfva komma in
på sådana afvägar. De tro, att utvecklingens väg är den
räta liniens, ständigt rakt fram, så att dagens idé alltid är
bättre än gårdagens och sönerna alltid förmer än sina
fäder. Endast ur en dylik förutsättning kan denna dyrkan
af .“moderna idéer“, blott därför att de äro moderna, endast
därur kan detta förakt för allt gammalt, blott därför att
det är gammalt, förstås och förklaras.
Men man behöfver icke bläddra länge i historiens
protokoller öfver utvecklingen, förrän man finner huru
grund-falskt ett dylikt betraktelsesätt är. Man ser nämligen
historien utdela sina bästa pris åt dem som sträfvat i
reaktionens tjänst, likasåväl som åt dem hvilka verkat för
omedelbart. framskridande.
Gustaf Vasa, då han krossade unionen och återställde
svenska staten på den gamla grundvalen från folkungatiden:
Gustaf III, då han förgrep sig på den tid som själf tagit
frihetens namn — tjänade de icke båda den argaste
reaktion?. Dock tänker jag, att Sveriges rike skall intill
döddagar tacka dem därför. Och vi finna liknande exempel
om vi vidga blicken ut öfver hela vår europeiska
kulturkrets. Den stora folkvandringen, som störtade Europa flere
sekler tillbaka i barbari, hvilken fruktansvärd återgång i
världsutvecklingen var icke den till synes ’ Och den
mäktiga rörelse, som kallas reformationen, vittnar ju med själfva
sitt namn om tendenser att återknyta utvecklingen vid
öf-vergifna ståndpunkter. Djärfves då någon påstå, att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 20:09:08 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nordrevy/1897/0478.html
