Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Några tankar om begreppet reaktion, af Rudolf Kjellén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utlefvade antikens ersättning med sundt människomaterial,
att det friska luftdraget in i den urartade kyrkan, att detta
icke i stort sedt varit till mänsklighetens gagn?
Ju mera vi studera historien, desto mera öfverraskas
vi af dylika reaktionära företeelser, hvilka med tiden visat
sig hafva tjänat utvecklingens rätta syften. Det börjar
förefalla oss, som gjorde sig här en viss lagbundenhet
gällande. Sveriges historia t. ex., med sina stigande och
fallande böljor — medeltiden och Gustaf Vasa, rådsherrarne
och Karl IX, förmyndarne och Karl XI, frihetstiden och
gustavianerna och så vår egen tid — är det icke en enda
väfnad af framåtskridande och tillbakagång, af progress och
reaktion efter hvarandra? Slutligen se vi som i ett klart
ljus, att just denna växling i själfva verket är lagen för all
historia.
Utvecklingen går icke raka vägar, den går ■ i
zigzag-linier eller med återfall. Dess taktik är isbrytarens: med
stark makt skjuter han in på fördomarnes sega is, som
täcker mänsklighetens varma vågor; men sedan han bräckt
ett stycke, så måste han gå tillbaka för att få ny ansats;
utan denna reträtt vore hans kraft bruten, och isen låge
ständigt kvar.
Historien vittnar sålunda oförtydbart, att hvarken
framskridandet eller tillbakagången i och för sig är något ondt;
de bägge äro lika nödvändiga moment i utvecklingen, hvar
i sin ordning. Det är icke rörelsen själf, utan öfverdriften
som är ond — den månde nu befinna sig på ena eller andra
sidan om jämviktsläget.
Ser man nu längre in i historiens verkstad, så tycker
man sig skönja, att denna ständiga växling mellan progress
och reaktion har sin inre mening. Det är icke blott såsom
en rent yttre ansats till nya språng, som reaktionen är
nödvändig; den har sitt eget själfständiga ändamål liksom
framåtskridandet har sitt.
Den progressistiska rörelsen r sträfvar åt frihet, den
retroaktiva rörelsen sträfvar till samhörighet under
auktoritet. Mellan dessa bägge poler svänger pendeln ständigt
i ett sundt folks och i hela mänsklighetens historia.
Under frihetens stjärna sprida sig individerna och folken
långt ut öfver nya marker och besätta dem i
mänsklighetens namn. Men alla kunna ej taga jämna steg; frihetens
princip, om den vore ensamt gällande, skulle slutligen
at-söndfa de starka individerna från massan, den skulle In yta
sammanhanget mellan mänsklighetens spetsar och soekel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
