Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Några tankar om begreppet reaktion, af Rudolf Kjellén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
477
kulturfolk inhöljd i den illusionen, att dess
föreställnings-krets — som jag kallar patos — är den enda och hela
sanningen. Ur denna illusion dricker tiden kraft att uppbära sin
idé, så länge den är hög, helig och berättigad. Men det
är dess tragiska lott att icke kunna hejda sig på vägen,
utan att bära sin fana fram ännu ett långt stycke, sedan
inskriften bleknat och idén ingått i det ålderdomsstadium
då han är vorden en fördom.
Det synes vara den ariska rasens uppgift att utbilda
frihetens idé på vår jord, medan samhörighetsidén är i
sin renhet förbehållen mänsklighetens andra hufvudstam,
den mongoliska. Men också inom hvardera kulturkretsen
för sig sker utvecklingen, mer eller mindre regelbundet, i
rytmisk succession af progress och reaktion.
Efter den starka koncentrationen under absolutismens
tunga hand har Europa kommit in i ett skede af stark
expansion och frihetslängtan. Aldrig hafva progressismens
böljor gått så höga som nu. Äfven tidens demokratiska
sträfvan är en förklädd expansionsrörelse; ty dess
karaktäristiska drag är att den icke är en samhörighet under
auktoritet. Berusad af frihetens söta vin, ser tiden sin
enda saliggörande uppgift i att framkalla enskilda
personligheter på arenan, och förnekar därför hvarje
berättigande för dem som vilja reagera till förmån för ideala
auktoriteter of vanför den enskilde.
Tiden anar icke, att dess eget patos är blott en sida
af sanningen. Den vet icke, att den själf en gång skall
falla, likt antikens tragiska hjälte, på denna ensidighet. Den
känner icke sagan om byggmästare Solness — mannen som
byggde sin egen personlighets torn så högt att han
slutligen själf svindlade på dess topp . . .
Är en tid gripen af ett mycket starkt patos, då kan
det hända att öfvergången till nästa tidehvarf sker i en
tvär vändning. Då har den nya iden underminerat
marken, tills det gamla systemet, som icke ville vika,
plötsligt störtar in. Exempel härpå erbjuder absolutismens
historia i Sverige och Frankrike. Men i det sunda politiska
lifvet undvikas sådana våldsamma brytningar genom en
ständig naturlig spänning mellan de bägge
grundprinciperna, representerade af olika partier.
Ty icke alla flyta lika med tidens ström. Så
allher-skande är icke tidsanden, att icke en och annan
medborgare står utom dess inflytande och gifver den motsatta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
