Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Några tankar om begreppet reaktion, af Rudolf Kjellén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478
idén en tillflykt i sitt bröst. Ju starkare denna minoritet
är, desto mindre är risken för att omslaget skall blifva
våldsamt då det engång kommer — desto jämnare går alltså
utvecklingens väg.
Det liberala partiet i bästa mening utgöres af
progres-sisterna, hvilka kämpa för frihet och
personlighetsutveck-ling. Det konservativa partiet likaledes i bästa mening är
de stationäre eller retroaktive, som i solidaritetens och
auktoritetens intresse vilja hålla igen denna utvecklings
tyglar. Hvartdera partiet lefver på en ensidighet, en blott
relativ sanning; men ur brytningen dem emellan framgår
långsamt det rätta.
Denna brytning emellan partierna — majoritet och
minoritet — bildar derigenom också den bästa borgen
för en sansad och lugn utveckling. När t. ex. tiden
är inne för ett starkare tillgodogörande af frihetskrafvet
hos människan, då vinner det liberala partiet vind i
seglen; men icke tillintetgör det sina motståndare när
det hunnit till makten, utan de konservative kämpa nu
som opposition för att tillsätta utvecklingen sin
återhållande kraft och dymedelst hindra de makthafvande att
gå allt för långt i ensidighet. Och när dessa omsider
så göra — när de, under makten af sitt patos, drifvit
sin idé ut i fördom — då skola dess segel börja slappna,
vinden vänder sig och kommer än en gång från högra
sidan. Detta är den inre hemligheten i Englands berömda
parlamentarism, att den kunnat organisera denna naturliga
spänning, som är innehållet i hvarje sund hvardagshistoria.
Af historiens vittnesbörd är således klart, att ingen
behöfver under alla omständigheter blygas för namnet
reaktionär. Reaktion är intet brott, lika litet som
framåtskridande är det. Det har funnits tider, och sådana skola
återvända, då själfva ordet frihet hade samma fula klang
som man nu äflas att inlägga i ordet reaktion.
Reaktionär kan vara ett hedersnamn, det kan beteckna den enda
rätta och nödvändiga politiken, medan det kan vara just
de s. k. framåtskridandets män, som ovetande drifva sitt
folk mot afgrunden. Allt beror på tendensen i den
närvarande tiden. Har den passerat jämviktslinjen och svängt
för långt ut åt auktoritetens, samhörighetens ensidighet,
då må frihetens banér höjas för att bringa den tillbaka;
har pendeln åter svängt öfver åt frihetens ytterlighet, då
är det en plikt och en dygd att vara reaktionär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
