Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Några tankar om begreppet reaktion, af Rudolf Kjellén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
480
Därför skall hvarje man taga sin plats i striden.
Spänning och strid är lifvets innersta lag; döden allena ger
friden och hvilan. Och huru skall man veta sin plats?
När vinden blåst allt för länge från ena sidan, så att
utvecklingens jämviktslinje blifvit öfverskriden och tidens idé
endast har sitt falska skal kvar, då måste man ställa sig*
emot vinden och hjälpa till att vrida utvecklingen rätt igen,
tills vinden kommer själf en gång.
Det är tungt och svårt för oss människor att kämpa
mot vind och ström. Tidens ström bär liksom Mississippi
“snags“ i sin famn, som hejda och stinga och såra.
Tidsanden, äfven i sitt förfall, är en svår motståndare; han är
öfver allt, utom och inom oss, allestädes närvarande som
luften; han söker hypnotisera oss att tro på honom, på
hans sanning, hans evighet; och när vi se huru massorna
blindt följa honom, och bland dem många klara hufvuden
och ädla hjärtan och våra bästa vänner, då händer det väl
att misströstans frestelse vill klappa på hjärtat och man
frågar sig själf: “Hvad gör jag, hvad vill jag? Hvad
tjänar då all min vedermöda till i grunden? Går jag icke på
stranden blott och samlar vrakspillror efter mitt
skeppsbrutna ideal ?“
Men nej, idealerna lida icke skeppsbrott, om det än i
dimma och rykande skum kan så synas någon gång.
Illusioner dö; de äro födda på jorden och dela allt det
jorde-föddas gemensamma förgängelselott; men idealerna, de’
himmelska, lefva. Frihetens ideal skall lefva, det skall gå
före mänskligheten som en eldstod och visa vägen fram.
Men samhörighetens ideal skall också lefva och hålla oss
samman under vandringen, på det att vi icke måtte
förspridas och förskingras en för en i den stora öknen. Och
när människorna, bländade af frihetens stjärna eller de
irrsken som lysa henne likt, skynda mot sin ofärd, då
är det en plikt för alla goda krafter att samla sig
stödjande kring det andra idealet, för att vrida utvecklingen
rätt igen.
Därför höja vi trygga vårt banér med reaktionens
inskrift på och gå modigt fram i striden! Vi veta, att vi
kämpa äfven vi för ett evigt ideal. Vi veta, att
världsutvecklingen just nu beböfver en starkare fläkt från detta
ideal. Vi veta, att om dagen ännu i många stycken är
våra motståndares, så skall morgondagen vara vår!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
