Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Musikrevy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49i
fordrar mera mjukhet, mer clair-obscur, mer innerlighet, bl. a.
röstklangen tog här emot. Hur skulle ej Dina Edling här ha
sjungit! Den outtröttliga Dagmar Mölier, vår nätta
unions-sångerska, spenderade dessutom ej mindre än 7 romanser, af
växlande värde och nöjsamhet. Största lyckan gjorde en
egendomlig visa i den hemska nattuggle-stilen af den annars
så smäktande och huldsaliga fru Gröndahl, kallad Höst på
heden, alldeles öfverdådigt väl framtrollad af fru Möller,
förträffligt accompagnerad af hr Stenhammar. Publiken med
herr Gröndahl i spetsen applåderade så vildt, att visan måste
ordningsreglerna till trots omtagas. De andra tre romanserna
väekte mindre oväsen och färre nigningar. Att fru
Gröndahl fick fram fyra visor, men Kjerulf bara två och Grieg
ingen på programmet utvisar ju hur artig, ja smått kurtisant
vederbörande programkomité varit mot det täcka könet!
Lilla trägna unionssångerskan uppvaktade dessutom med
ej mindre än tre Catharinus Elling, hvilket var väl mycket
på en och samma gång af den gode Catharinus. Särdeles
första visan, Catharini »Hjærnespind», hade man kunnat
förskonas från, men de bägge följande i folkton till smålustiga
bondord af hr Garborg voro mer täckeliga och framfördes
med naivt behag, som sig borde. Men till nästa nordiska
musikfest är att råda att medtaga litet mer Grieg och
Kjerulf och litet mindre — — nog sagdt!
Den danska konserten blef den mest lyckade af de tre
mindre — eget nog, då ju Danmark som musik- och
sångland står sist bland Nordens land Också var det mindre
innehållet än utförandet af det — for resten ovanligt väl
valda — programmet, som hemförde denna segerpalm —
utförandet, förspändt med två så goda dragande förmågor
som den magnifika Neruda-kvartetten och den deliciösa
Madri-galkören. Neruda-kvartetten äro vi trötta att mer
blomster-kasta och inskränka oss endast att nämna, hurusom de danska
herrarne när det gälde spela dansk musik naturligtvis sökte
göra sitt allra bästa, hvilket också lyckades. De spelade
excellent. Mindre excellenta tycktes oss de prof på dansk
kammarmusik vara, som de nu sökte göra propaganda for,
ahsolut underlägsna den på norska och svenska konserterna
förekommande af Grieg, Svendsen, Norman och Berwald.
Medgifva vilja vi dock att hos den mycket omstridde, nog
så excentriske unge Carl Nielsen synas föreligga ganska goda
utvecklingsmöjligheter och att hr Otto Mallings visade prof
på tillfredsställande teknik, rutin och savoir faire. Gades
D:molksonat kan väl ej sägas höra till den gamle mästarens
bästa alster, men eger många af de behagliga egenskaper, som
gjort Nordens Mendelsohn så omtyckt och firad. Dessa
egenskaper komma till högt lysande heder i det fint förstående,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
