Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Musikrevy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49°
Fru M. är i pojkvisor för reserverad och spetsig, här gäller
att ge sig helt in i leken, med hjärtlighet, ysterhet och
strålande solsken, öppet och gladt.
Göteborgs Filharmoniska sällskaps-damer under gemytlig
ledning af musikdoktor Valentin tolkades lydigt, rent och
välljudande, en på akustiska snarare än musikaliska effekter
öfverflödande Valentinsk vårvesperkör. Detta var då
ändt-ligen ett helt lyckadt vokalnummer. Ej så dessvärre det
instrumentalnummer, hvarmed konserten inleddes. Normans
nobla och fint formade sextett, där specielt pianistens spel
led af ohygglig akademisk torka och det hela var dessutom
ej nog samarbetadt till att uppvisas inför en så farlig
musikpublik. Bättre gick Berwalds präktiga Essdurkvartett —
hörande till vår kammarmusiks smycken — och de unga
her-rarne Aulin etc. redde sig där tappert inför de kritiska
farbröderna Neruda etc. En viss trötthet var ju förklarlig och
ursäktlig efter så mycket forceradt arbete en hel vecka slag
på slag.
Samma lofvande ungdomar uppbjödo vid norska
konserten sitt yttersta och klarade Griegs s. k. G:molls-kvartett, hvars
många vanskligheter i allmänhet ochså togos med glans.
Öfverglänsta blefvo de dock af sina äldre danska rivaler i
Svendsens Quintett op. 5, sorn komposition också enligt vår
mening öfverglänsande konstbroder Griegs visserligen
genialiska men i mycket abstrakt verkande G:mollfantasi. Svendsen
är mer harmonisk, klar och flytande, här liksom i
D-dur-symfonien sprudlande af lif och friskhet, en soluppgång med
jublande lärkor, rosiga bärgtoppar och nymornade salta
vindar Huru förträffligt de älskvärda Nerudorna, assisterade af
hr Sundby, utförde denna härliga morgonsång, särskildt den
beundransvärda hänförande melodifagra andra satsen, är här
öfverflödigt att närmare belysa. Två rätt intressanta
nummer för violin och piano, komponerade det ena af den
be-gåfvade, men ännu väl mycket trefvande och abrupte C.
Sinding, det andra af en helt färsk novus homo, Eyvind
Alnæs, utfördes konvenabelt af två unga norskor, violinisten
Lange och pianisten Knudzen, den senare en förmåga af
betydenhet, som redan vid fjolårets Griegaftnar lät sig fördelaktigt
bemärkas. Det norska visprogrammet bjöd på den
obehagliga öfverraskningen att icke en visa af Grieg fått plats, ett
motstycke till förfarandet den svenska aftonen mot Söderman
och Josephson, två ej alldeles okända viskomponister. | (Med
den^ förres Messa och den senares Islossning i Musikhallen
ansåg man sig ha uttömt dessa bägge.)
Vissångaren Kjerulf, som eget nog ihågkoms,
representerades af en allvarlig, en glad visa och med den senare
lyckades tolkarinnan, fru Möller, bäst, »Sövnen» däremot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
