Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Johan III och den katolska reaktionen, af J. Kreüger. Andra afdelningen. VI—VII - VI. Johans fortsatta underhandlingar med Kurian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
507
följde samma tillvägagående, ådagalades tydligen af
Apostla-gärningarne. Då nämligen någon efter sitt eget hufvud
ville motsätta sig Apostlens beslut, yttrar denne: “Vi
hafva ej någon sådan sed ej heller Guds kyrka“. Då H.
Maj:t hade sig detta bekant och visat sig ej såsom blott
en dilettant utan såsom en skarpsinnig forskare, som söker
hämta sanningen ur verkliga historiska källor och lagliga
kyrkomöten, så kunde H. Helighet knappt sätta tro därtill,
att de ord som nyligen blifvit yttrade eller deras mening
framgått ur H. Maj:ts sinne.
Skrifvelsen fortgår i samma sofistiska och diffusa stil,
riktad hutvudsakligen mot “Typotii förmenande, att den
sanna religionen icke på något sätt kunde införas i detta
rike, utan att de tre vilkor medgåfvos, hvilka, på grund af
anförda skäl ansetts icke kunna af påfven beviljas “
Beträffande då först modersmålets begagnande vid
Gudstjänsten, så vore detta först och främst stridande emot
Konungens välbetänkta försök att låta messan vissa
högtidsdagar sjungas på Latin, på det att den uråldriga katolska
ritualen desto lättare måtte vinna insteg. Modersmålets
begagnande vid Gudstjänsten vore också stridande emot
bruket hos alla kyrkor, som framhärdat i uppriktig katolsk tro
och skulle medföra den största olägenhet, antingen den
katolska läran infördes, eller det finge förblifva vid det
vanskapliga slag, ej af kyrka utan af sekt eller
sammanblandning, hvilken nu funnes. Huru många villfarelsens
härdar skulle ej uppstå; huru stridande mot all rimlighet
vore det icke i synnerhet då de, som borde af bedja och af böj a
villfarelserna, hade i sinnet att föreskrifva dem såsom en
kyrklig iakttagelseform för katoliker och således ville rubba
kyrkans fasta öfverensstämmelse och ritus. Må det visas,
vid hvilket kyrkomöte eller genom hvilket påfligt beslut
det någonsin blifvit stadgadt, att messan skall läsas på
modersmålet. Inom den grekiska kyrkan vore visserligen
ej detta fallet, ty den Grekiska som begagnades vid
Gudstjänsten skilj de sig väsendtligt från det allmänna språket.
I den Vesterländska kyrkan kunde ej heller messan sägas
blifvit läst på modersmålet; ty Latinet, hvarpå messan där
läses, förstodes ej af dessa folk, ej ens af Romarne.
Slutligen begagnade ej de som som voro Italer och
Latiner samma dialekt. Skälen hvarför den helige ande ej
ville iakttaga modersmålets begagnande vid Gudstjänsten
vore kraftiga och hade ofta blifvit anförda ehuru för
döfva Öron.
Hvad angick presternas giftermål så måste medgifvas,
att Kongl. Maj:t själf ej syntes gilla detta. Först och främst
hade nämligen Konungen i de af honom gjorda
framställ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
